 |
| Andreas Creutz, Tommy Dahlman |
Med anledning av de senaste dagarnas mediestorm om pastor Tommy Dahlman och hans vänner som undertecknat en
debattartikel där de som lever som homosexuella förklaras icke äga tillträde till himlen.
Bäste Tommy,
Vi har känt varandra några år, även om vi sällan haft kontakt den senaste tiden. Det var ett bra tag sen vi satt ner och förtroendefullt pratade om svåra ämnen och du bjöd på dyr whisky som smakade så gott. Men jag har inte släppt dig ur synfältet, jag har betraktat vad du haft för dig på avstånd. Jag har sett ditt återtåg till kyrka och kristendom.
Och vad jag sett har gjort mig frustrerad. Jag har sett hur du har gått från en dialoginriktad och problematiserande samtalspartner, till en fundamentalistisk biblicist med självklara svar på svåra frågor. Jag har sett dig omforma varje komplext mönster till en enda linje.
Och om och om igen har fokus hamnat på frågan om homosexualitet. Dina ord har blivit allt skarpare; från dess att du lät mig läsa ett blogginlägg i förväg för att bedöma det, intill dess att du nu förklarar att homosexuella människor hamnar i helvetet.
Och vet du vad? Jag håller i viss mån med dig. Jag håller med dig om att bibeln, läst i sin helhet och med hänsyn tagen till kontext, svårligen kan fås att förespråka eller tolerera homosexuellt samliv. Varje gång bibeln uttalar sig om samkönad sexualitet är det i stränga, mycket stränga, ordalag.
Men så uppstår då problemet.
I stället för att se bibeln för vad den är: en samling skrifter från olika århundraden av okända författare med obefintliga insikter i psykologi, biologi, sexologi och med skriande kunskapsluckor om omvärlden jämfört med valfri tioåring av idag, så väljer du att gudomligförklara varje kommatecken du kan hitta i textsammanhopningen av dessa människor.
I stället för att se dess budskap för vad det är: mängder av människors föreställningar om gud, så väljer du att se det som ett enda, sammanhängande budskap, icke från människor, utan från Gud själv. Din övertygelse är så stark därom, att du låter varje ansats till anständighet, varje rimlighetsbedömning, varje hänsynstagande fara. Du bjuder medmänskligheten på dörren med hjälp av vad du själv, med naiv självklarhet, uppfattar som gudagiven sanning.
Om du kunde nalkas bibeln som filologen nalkas Iliaden eller som historikern nalkas Eddan hade mycket varit vunnit; du hade haft frihet att väga, att välja, att inte vara låst. Om du kunnat ha ett vetenskapligt förhållningssätt till bibeln hade du kunnat tillåta dig att vara skeptisk, att förkasta det motbjudande, att fördjupa dig i det intagande. Men icke. Närsynt låser du dig vid bokstaven och ser inte meningen.
* * *
Nu går drevet mot dig. Du upplever det nog som ett helgande martyrium, ett lidande för din Gud. Tillropen från andra fundamentalister styrker dig. Men i själva verket är människors avvisande reaktioner mot vad du uttryckt nog bara en ryggradsreaktion mot en inställning som i civiliserade sammanhang stinker av förflutenhetens likdoft, uppstigande från gravar som aldrig borde ha öppnats igen.
Du må se dig som ett Kristi sanningsvittne, men agerar som en avgrundens apostel när du med fariséartat högburet huvud dömer kristna medmänniskor till helvetet beroende på vem de råkar älska. Och jag har svårt att se hur du, den vältalige, vänlige Tommy som jag kände, kan ställa dig bakom din egen retorik.
Jag hoppas att du återigen vågar dig på att problematisera. Jag hoppas att du framöver släpper in lite dagsljus i den krypta av unkna föreställningar där du nu murar in dig. Jag hoppas att det blir så för din skull, men också för alla deras skull som måhända påverkas av det svavel som pyr i dina ord.
Din forne vän,
Andreas Creutz
Inlägg
14 kommentarer:
Vackert och sorgligt i ett. Finns det någon "gilla"-knapp här någonstans?
Så otrolig fint skrivet!
Tack ska ni ha!
Jag finner ingenting i DAGEN artikeln som säger att man menar att homosexuella ska till Helvetet. Är inte det att lägga orden i någon annans mun? Vad dessa pastorer säger är att man vill stå upp för vad Bibeln säger. Kika gärna själv på artikeln:
http://www.dagen.se/debatt/bibeln-tydlig-om-homosexualitet-1.349464
Ska man debattera så ska man inte göra det på det här sättet. Sedan må man tycka vad man vill om Tommy Dahlman.
Ingemar,
Tack för att du tar dig rätten att meddela mig hur jag skall debattera - vilket jag för övrigt inte gör: jag skriver ett öppet brev till min bekant Tommy Dahlman.
I debattartikeln står det:
"Vi söker inte identiteten i etiketteringar men ser det som en synd mot både den enskilda människan, församlingarna och oss själva om vi inte är tydliga i frågor där Bibeln tveklöst säger att om du lever på det sättet så ärver du inte Guds rike. Med andra ord, i så fall missar du himlen."
Det är tydligt nog. Men enligt GT utvecklar Dahlman sina tankar så här, för tydlighetens skull:
"Innebär de att homosexuella kommer till helvetet?
– Ja, så måste det vara. Det finns en dubbel utgång. Man kan gå förlorad. Och kommer man inte till himlen kommer man till helvetet. Vårt uppdrag är att berätta det för människor."
Jag finner således icke att jag lägger orden i någon annans mun.
För övrigt verkar du lägga orden i munnen på mig: poängen i brevet är den övergripande receptionen av bibeltexterna.
Hmm... så du underkänner utbildningsnivån hos författarna av bibeln, dagens 10-åringar kan ju mer än de, men baserar ändå din övertygelse om att homosexuella handlingar är en synd på vad just dessa okända och outbildade människor har skrivit. Det verkar heller inte som att du är vidare övertygad om att lärorna som dessa författare skrivit ner är gudomligt inspirerade(?).
Således, din övertygelse om att homosexuella handlingar är en synd baseras på okända och outbildade människors ej riktigt gudsinspirerade läror. Vilken gungfly!
Läs om, läs rätt. Vad jag avser är att den allmänna tendensen i de bibliska texterna avseende homosexualitet — när ämnet förefaller tas upp — är starkt avvisande, oavsett de okända författarnas bildningsnivå. Mig rör det emellertid inte i ryggen om texterna klassificerar samkönade sexualitet som synd inom respektive religiösa etik, eftersom jag varken är kristen eller jude.
Ok, sammanhanget som denna artikel delades i fick mig att anta att detta var en internkristen kommentar. Håller med dig att om du inte är kristen så blir mina synpunkter helt irrelevanta. Ickekristna är ju generellt, och bör vara, tämligen oberörda av att stå på teologisk gungfly.
Misstänker dock att Dahlman inte är det.
Jamen visst är det tydligt, att stå upp för kyrkan och dess värderingar även när det inte är "comme-il-faut". Ska en sann kyrka stå i stram givakt och göra honnör så fort en ny tidstrend kommer? Ingen verkar fråga sig faktumet att homosexualitet blomstrat upp och försvunnit under årtusendena. Om den försvann så varför gjorde den det? Och varför kom den tillbaks? Med detta inte sagt att homosexuella inte har något existensberättigande. Själv tycker jag det verkar vara en trend, i synnerhet bland kultur- och åsiktseliten. Samma kategori har agerat megafoner för det, därav spridningen. De som håller i media har helt enkelt makten. Men att fördenskull tro att kyrkan samfällt ska böja knä inför det är historie- och insiktslöst.
Enligt en insändare i Expressen hävdade homosexuella att RFSL även hade en agenda att legalisera pedofili. Lobbyisterna fick istället vid samma tid händerna fulla med att verka för lagstiftning till förmån för samkönade äktenskap.
Vad jag förstår ligger förslaget kvar i deras byrålådor i väntan på bättre tider. Vem vet när vi får läsa tårdrypande berättelser om lidande pedofiler som inte får visa sin kärlek. Ska kyrkan även då göra helt om? Frågan är ska man tolka Bibeln efter människan eller människan efter Bibeln. När det kommer omkring har vi ju inte förändrats särskilt mycket till mentaliteten under årtusendena. Det är samma girighet, maktbegär, hunger efter rikedom och lustfyllda nöjen (givetvis på andras bekostnad).
Om det irriterar folk att några fåtal (för det är faktiskt vad det handlar om) pingstpastorer hävdar en ståndpunkt så finns det ju andra kyrkor man kan gå till där trösklarna är lägre. Det är därför det finns så många olika kyrkor förstår du.
Att sedan som du hänvisa till en artikel i GT som svar är fegt när det är en DAGEN artikel du hänvisar till. Det är vad jag menade med att lägga ord i någons mun. Det är tyvärr ett klassiskt exempel då man angriper en meningsmotståndare. Låt dem svara på ett påstående de aldrig sagt så vinner du argumentationen.
Släppt det här och gå vidare. Världen fortsätter att snurra - trots Tommy Dahlman…
Ingemar,
Du talar om "sann kyrka" som om du visste vad det var. Det är inte lite anspråksfullt. Talar vi kanske om den världsvida katolska kyrkan såsom hon gestaltades under medeltiden? Kanske den judaiserande delen av urkyrkan? Eller om Calvins Genéve? Eller om syrisk-ortodoxa kyrkan? Eller månne om den helt unga pingstkyrkan i Sverige? Jag får väl lov att buga mig för din visdom, enär just du förmått urskilja vad som är "sann kyrka" bland tusentals alternativ.
Att vidare tala om "spridningen" av homosexualitet, som om det vore en sjukdom, är bara beklämmande, beklämmande nog att gå förbi med tyst förakt... Att dessutom tala om homosexualitet och pedofili i samma mening som om det ena berodde på det andra är en klassisk metod att misskreditera homosexuella; också där går du bet.
Om någon torde behöva släppa detta och gå vidare är det månne du, som författar en förvirrad essä i en kommentar på en blogg som tillhör en människa du ingenting vet om.
Jag har inget emot att du stänger dig in i en kyrka där trösklarna är så höga att endast fariséer ryms där inne. Men det är inte märkligt att vi reagerar när kyrkan skadar våra homosexuella bröder och systrar, sin vana trogen i tvåtusen år.
Därmed betackar jag mig för din oklädsamma nedlåtenhet.
Återigen lägger du in ord i min mun och attackerar påståenden och slutsatser som du själv snickrar ihop. Det verkar vara ditt "signum".
Med en sann kyrka menar jag en sådan som är just kyrka och vilar på Bibelns grundsanningar. Kyrkans roll i samhället har varit ett salt i förruttnelsen. En antites till alla vedertagna och pseudofilosofiska begrepp.
Det jag reagerar emot är att folk snackar om mångfald men den ska tydligen inte innefatta folk av en annan åsikt. Nu kommer samhället och ska lära oss vad som är tolerant respektive intolerant, precis som magistern som ska läxa upp den uppstudsige eleven med linjalen. Det är ett von oben attityd över det hela som luktar indoktrineringskampanj lång väg. På sextiotalet skulle vi vara socialister och kommunister. Sedan blev vi klippare. Nu bedyrar vi att vi inte är xonofober för Gud hjälpe oss om vi skulle få intolerant-stämpeln på oss…
Det jag reagerar emot är att vi svenskar tenderar att vända kappan efter vinden och därmed inbillar oss att vi är humanister á la extrem. Vi ska till och med lära andra länder hur man är bäst i världen på att vara tolerant. Ändå dras vi med problem vi sopar under mattan hela tiden.
Att sedan så många homosexuella verkar ikläda sig offerkåpan i och med att de menar sig vara födda så är en annan sak jag har svårt för. Generellt har jag det för de flesta som ikläder sig den rollen.
Man för fram musiker, dansare, sångare och koreografer som speciella för att de just är homosexuella. Så jag blir bättre på gitarr och dans bara jag blir homo eller lesbisk?!? Vilket nonsens!
Bara för att klargöra en sak så är inte heller jag något större fan av Tommy Dahlman och hans brist på fingertoppskänsla men till skillnad från dig tror jag mig vara mer nyanserad i min kritik.
Slutligen förstår jag inte varför du som icketroende har minsta intresse av kyrkan?? Det angår ju liksom inte dig eftersom jag anar du inte är det minsta intresserad av tro över huvudtaget. Vill du lägga ner ditt liv för någon annan? Hysa in en alkoholist eller låta en uteliggare få duscha av sig värsta smutsen och låta honom få tvätta sina skitiga kläder i din tvättmaskin? Eller stå i en second hand butik och sälja till förmån för samma samhällskategorier?
Det du kritiserar är som att klia toppen av flinten på en hårlös gubbe. Kolla in resten av vad kyrkan gör för samhället så får du se en helt annan bild. Allt handlar inte om sexuell läggnings vara eller icke vara. Faktum är att många av de kristna jag känner inte pratar särskilt mycket om det eller ens har en åsikt. Det är oftast ni utanför kyrkan som gör det. För er är det tydligen viktigt även om ni bara sätter foten i kyrkan på Advent eller midnattsmässan vid jularna. Men ni vet ju, eller hur?
Det är inte att vända kappan efter vinden att argumentera för att människor inte ska behandlas illa för att man älskar en annan person av samma kön som en själv. Inte heller existerar det någon gräddfil för homosexuella i samhället. Tro mig. Däremot finns det en djävla massa törnen på vägen, törnen som skapas av folks fördömanden, nedlåtenhet, speord och diskriminering. Eller helvetesdomar.
Att kyrkan varit en synnerligen aktiv part genom seklerna i denna verksamhet påverkas inte av att den säljer rättvisemärkt kyrkkaffe.
Varför jag som icketroende bryr mig om kyrkan? Jag visste inte att man enbart får intressera sig för kyrkan som troende. Personligen kan jag tycka att det är märkligt att du missunnar mig det intresset, inte minst eftersom jag skrev min examensuppsats på universitet just i Kristendomens historia, närmare bestämt om Calvins tvåregementslära i Instituterna jämfört med praxis i Genéve under hans verksamhet där.
Att jag vidare är avhoppad präststudent torde väl då inte heller göra mig behörig att intressera mig för ett av de mest inflytelserika idékomplexen under de senaste tvåtusen åren. Jag är ju inte troende eller ens medlem i någon församling. Så jag borde tydligen inte ha intresse av kyrkan.
Dina antaganden om mig visar sig om och om igen vara luftlätta antaganden.
Jag är teolog, åtminstone på samma meriter som åtskilliga frikyrkliga kallar sig detsamma. Men jag går inte i kyrkan vid advent eller midnattsmässor, ehuru jag har läst bibeln mer intensivt än lejonparten av dina bröder och systrar i Kristo. Jag kan mer om dess verksamhet och historia än lejonparten av lejonparten av dina bröder och systrar. Jag har fler vänner bland präster och pastorer än vad jag kan räkna ut vid ett snabbt överslag.
Och se, jag intresserar mig för kyrkans dogmatik och andra aspekter av henne. Inte för att jag tror på kristendomen i någon av dess tusentals mutationer, utan ur historiskt, idéhistoriskt, religionshistoriskt och mytologiskt perspektiv. Men det får jag kanske inte heller?
Mitt förslag är att vi avslutar den här dialogen med detta.
Måste bara säga att jag verkligen gillar det du skrev! Sedan blev jag inte besviken av kommentarerna, underbart med människor som dig.
Med vänliga hälsningar A
Tack!
Skicka en kommentar