Bokrecension: The Wreck of the Titan | Morgan Robertson

The Wreck of the Titan, Or Futility är en novellsamling av den amerikanske författaren Morgan Robertson (1862-1915). Jag har läst en digitaliserad version baserad på utgåvan från 1912.

* * *

Morgan Robertson skrev i huvudsak sjöfartsberättelser. Själv hade han en bakgrund som sjöman, varefter han jobbade som juvelerare. Detta ska ha försämrat hans syn, och han kom att försörja sig på sitt skriftställeri, även om författandet aldrig gjorde honom till en rik man. Robertsons far var för övrigt sjökapten.

På våren 1915 hittades Robertson död i ett hotellrum. Möjligen avled han av en överdos av lugnande medel.

Morgan Robertson är väl i dag mest känd som författare av novellen "The Wreck of the Titan" (1912), eller som den hette i ursprungsversionen: "Futility" (1898). Vissa ändringar finns mellan de olika versionerna. Anledningen till att novellen blivit känd, är att den på ett kusligt sätt förebådar Titanics undergång, fjorton år innan det skedde.

I novellsamlingen jag läst finns givetvis titelnovellen med, men också tre ytterligare berättelser.

* * *

"The Wreck of the Titan" är väl månne inte en odödlig berättelse i kraft av själva historien. Den kan uppfattas som ganska osannolik. Huvuddragen är att ett jätteskepp går på ett isberg, och nästan alla ombord dör.

Sjömannen Rowland räddar sin gamla flammas dotter genom att när skeppet sjunker ta sin tillflykt till själva isberget, som förefaller varit av ansenlig storlek. Den gamla flickvännen, som fattat avsky mot Rowland på grund av hans ateism(!) och lämnat honom på grund av att han en dag luktat alkohol, räddas emellertid också i en livbåt.

När väl Rowland omsider blir upplockad börjar en uppslitande försäkringstvist, som inte minst kretsar kring den mindre båt som Titan klyvt före kollisionen, vilket Rowland bevittnat, men kaptenen och hans närmaste man – som också överlevt – förnekar någonsin skedde.

Nåväl, vare med intrigen som det vill. Berättelsen är känd för likheterna med Titanics öde. Och om vi då bortser från de justeringar som Robertson gör i novellen 1912, efter Titanics undergång, och främst avser skeppets vikt, kvarstår en hel del märkliga sammanträffanden.

Båda skeppen är brittiska. Båda skeppen är jättefartyg av stål. Båda har tre propellrar. Båda försöker slå hastighetsrekord. Båda kolliderar i ungefär samma hastighet med ett isberg på styrbords sida, nära midnatt – i april. Båda har kapacitet för 3000 passagerare. Båda har alldeles för få livbåtar. Och så är det detta med skeppens respektive namn...

Naturligtvis finns också många skillnader. Så överlevde till exempel bara en handfull människor i novellen, men åtskilliga hundra när Titanic sjönk. Men nog är det kusligt nog att konstatera att Robertson i sin novell, flera år före Titanic, skrev om en jätteångare med namnet Titan, som har för få livbåtar och går på ett isberg en aprilnatt och sjunker...

* * *

Mer spännande berättelse, om man ser till berättelsen som sådan, är dock den följande novellen, som hade gjort sig fint som en äventyrsfilm. Novellen heter "The Pirates" och handlar om några sjömän som brutit sig ut ur flottans fängelse och stjäl en toppmodern torpedbåt, som för tillfället är folktom sånär som på en övernattande officer, som följaktligen är historiens hjälte.

Historien vindlar sig fram och slutar i något av ett kanske i och för sig oundvikligt antiklimax. Men nog är den spännande! Och givetvis finns en fager dam med, värnlös och skyddsvärd och snart hjältens hjärtevän.

* * *

Sedan följer ytterligare två, betydligt kortare, noveller.

Först "Beyond the Spectrum" om ett krig mellan Japan och USA, där ett nytt vapen spelar en central roll: ett vapen som tillfälligt gör fienden blind. Sen följer, slutligen, "In the Valley of the Shadow" om ett svartsjukedrama på en ubåt, där ubåten sätts i kvav av en svartsjuk karl, samtidigt som hans rival och flickvän är ombord. Problemet är bara att karln inte själv lyckas lämna ubåten innan den sjunker.

* * *

Av någon anledning gillar jag historier som utspelar sig på skepp och på havet. Det kan nog bero på det begränsade, koncentrerade perspektivet: allt utspelar sig i en noga avgränsad miljö med ett begränsat antal aktörer. Således måste, eller borde, interaktionen dem emellan skildras på ett koncentrerat och initierat vis, för att inte berättelsen ska förfalla till tråkighet.

Robertsons noveller är inte tråkiga. De är underhållande, och särskilt "The Pirates" och "In the Valley of the Shadow" är dessutom spännande. Men skrivna på ett sätt som hör hemma i början av förra seklet, där kvinnor mest är mer eller mindre åtråvärd prydnad, och riktiga män hedersamma gentlemän som hedrar damer och inte drar sig för att slå bovar i synen.
– – –
The Wreck of the Titan: Or, Futility, Morgan Robertson. McClure's Magazine and Metropolitan Magazine 1912. Digitaliserad som epub av Project Gutenberg.