Bokrecension: Tusen varv runt månen och tillbaks | Johannes Sandreyo

Tusen varv runt månen och tillbaks är en ungdomsroman författad av Johannes Sandreyo (f. 1983).

Thao är en grabb i tolvårsåldern. Han kommer från Vietnam, men har hamnat i Sverige. Modern är död och hans nuvarande familjesituation verkar inte särdeles bekväm. Till råga på allt blir han svårt mobbad i skolan av den uppenbart psykopatiske Zacke och dennes gäng. Men så händer då det märkliga, att Thao får en biljett till det märkliga regnskogslandet Quasamba. Dit far han med ett mystiskt tåg från en nedlagd station. Väl där hamnar han i en kamp på liv och död. Och blir bästa vän med en talande tiger.

Där har vi ingången till berättelsen om Thao och hans äventyr. Sandreyo skildrar pojkens äventyr med närhet och ett omedelbart språk, som upplevs som genuint och allt annat än tillrättalagt: ungdomarna låter som ungdomar, inte som lillgamla figurer med slang från 70-talet. Svordomarna haglar, och de nedsättande omdömena kamrater emellan är ocensurerade. Det är en befriande tillgång för att ge sagan realism.

Läsaren svävar in i det sista i okunskap om exakt vilken grad av verklighetsanknytning som Thaos äventyr har. Finns Quasamba i verkligheten? Reser han verkligen dit? Sker resan i hans huvud? Ett drömskt skimmer ligger över hans inträde i det fjärran landet, som gör att man inte riktigt vet hur det ligger till.

* * *

På vissa sätt påminner grundupplägget i Sandreyos bok om en annan berättelse: C. S. Lewis böcker om Narnia, där några syskon – som bekant – genom en garderob får tillgång till en alternativ verklighet, där de har nyckelroller att spela i den alternativa verklighetens öden. För Thaos del har vi paralleller. I Tusen varv runt månen och tillbaks finns också den parallella verkligheten, en tydlig kamp mellan gott och ont, och Thao kommer att spela en huvudroll i det drama som utvecklar sig.

Dock gestaltas inte ondskan i Sandreyos bok som en satansliknande häxa, utan i form av djurplågare, tjuvjägare, regnskogsskövlare; det ger oss paralleller som passar bra in i vår omvärld i dag.

* * *

Det är inte en gullig saga som Sandreyo skrivit. Om jag försöker anlägga ett perspektiv som en läsare i målgruppen, vilken får antas vara ungdomar i Thaos egen ålder, så får man nog säga att berättelsen är ryslig. Den är våldsam och osminkad. Livets drama skildras med dynamik, utan att väja för det grymma, hänsynslösa, blodiga. Också det är en tillgång. Det kan måhända vara värt några mardrömmar, för att få en rejäl litterär upplevelse. För en sådan tror jag Tusen varv runt månen och tillbaks är förmögen att ge sina unga läsare.
– – –
Tusen varv runt månen och tillbaks, Johannes Sandreyo, Vombat förlag 2012. ISBN: 978-91-86589-11-0. 101 sidor.