Bokrecension: Idéer och äventyr | Magnus Bergsten (red.)

Idéer och äventyr: en antologi om svenskt 1700-tal är en samling texter som tidigare publicerats i tidskriften Populär historia, och här under redaktion av Magnus Bergsten samlats i en volym.

* * *

Jag gillar det fragmentariska anslag som en antologi av detta slaget måste ha. Det enda övergripande som förenar texterna, är att de ur olika aspekter och på olika nivåer skildrar olika personer, ting och fenomen under 1700-talet. För jag tror historien måste skrivas så, i stor utsträckning; jag tror inte på ett stort förklarande system. Endast skärvor återstår av det förgångna, och vi får försöka samla ihop dem, och ta oss an dem, en och en i taget.

Nåväl. De flesta texterna i Idéer och äventyr är mycket välskrivna, och ger inblickar i sånt som jag tidigare varit helt ovetande om.

I kapitlet om kaparkriget, av Lars Ericson, får vi till exempel veta att minst 156 svenska fartyg var inbegripna i verksamheten från år 1709 och ett decennium framåt. Inte få av ägarna var dessutom hemmahörande på Onsalahalvön. Under ungefär samma tidsperiod kapades minst 136 skepp på Västkusten av svenska kapare, av vilken den kändaste och kanske mest framgångsrike var Lasse i Gatan – det vill säga Lars Gathenhielm, som dog bara 28 år gammal 1718.

Kaparkrigföring var ett effektivt sätt att skära av sina fienders resurstillflöde, även om det innebar att länder neutrala i den aktuella konflikten hamnade i kläm. Det var alltså en form av statligt bemyndigat sjöröveri, helt enkelt.

Väl inne på sjöfarten, kan det vara värt att nämna något även om Ostindiska kompaniet, som Tore Frängsmyr skriver förtjänstfullt om. Frängsmyr beskriver kompaniets relativt korta existensperiod – 74 år – som en makalös framgångshistoria, om än dyr i människoliv. 132 expeditioner blev det, och åtta fartyg förliste. Totalt beräknas cirka tvåtusen människor ha dött på nämnda expeditioner.

Men om man överlevde tjänade man gott om pengar, och om man reste några gånger, kunde man nog förtjänat tillräckligt för att kunna köpa sig ett hemman. Något som varit mycket svårare att uppnå om man istället tjänstgjort som dräng hemmavid.

En viktig poäng som Fränsmyr gör, är att Ostindiska kompaniet stod för något mer än bara rätt och slätt handel. Genom handeln och hembringandet av allehanda lyxprodukter spreds också en viss vurm för kinesisk kultur i Sverige, till exempel kinesisk trädgårdskonst.

* * *

Utan att referera hela volymen, vill jag dock även sätta ljuset lite på en artikel av Björn Furuhagen, som på ett effektivt sätt beskriver 1700-talets dragkamp mellan allmogekultur och kyrkans vilja att styra folket. Kyrkan hade sina egna uppfattningar om hur folket skulle bete sig, till exempel under de gudstjänster som folket kommenderats att närvara vid. Naturligt nog satte prästerna i regel betoningen på den religiösa aspekten: folket ska sitta ner och hålla tyst. Samtidigt verkar det som en stor del av folket snarare såg poängen med kyrkobesöket i dess sociala betydelse: att träffa folk, munhuggas och kanske senare ägna söndagsvilan åt festande.

Furuhagen skriver dock även att lagstiftningen visserligen sade, att det var obligatorisk närvaro för folket under gudstjänsterna, men att man i praktiken inte var så krävande: i regel förefaller det ha räckt om en person per hushåll infann sig.

Mot slutet av sin artikel avfyrar så Furuhagen denna förklaringsmodell till kyrkans bemödanden om att hålla folk i Herrans tukt och förmaning:

"Statens och kyrkans gemensamma strävan att reformera den folkliga kulturen gick ytterst ut på att inordna människorna i en enhetlig statskyrklig ideologi som betonade lydnad, skötsamhet och underordning."

En nog inte alldeles vilsekommen iakttagelse.

* * *

Förutom härovan något grundligare refererade artiklar kan man i Idéer och äventyr även läsa om Karl XII, Christina Piper, skönhetsideal, Gustav III, Badin, Marstrand som frihamn – särdeles intressant läsning – och om Peter Forsskåls äventyr i Jemen.

* * *

Jag tycker om tanken att samla några av de bästa artiklarna ur tidskriften Populär Historia och ge dem förlängt liv genom att ge ut dem i bokform. En tidskrift hamnar lätt på undantag, men en bok har en mer bestående existens, och fungerar i vilket fall för mig bättre som referenskälla, om man vill söka information om något särskilt. Därför försöker jag nu samla på mig de antologier med artiklar som getts ut av Historiska Media. De till volymen små och ganska tunna böckerna är verkligen guldkorn att ta vara på.
– – –

Idéer och äventyr: En antologi om svenskt 1700-tal, Magnus Bergsten (red.), Historiska Media 1999. ISBN: 91-88930-46-7. 142 sidor.