Kort textkritisk kommentar | Christian Kastö: "Öppen kyrka mycket mer än HBT"

Läste i Borås Tidning en märklig replik på en insändare. Skrev en kommentar till repliken, och återger den nedan.

* * *

Några kommentarer till Christian Kastös replik (BT 15/5) på Andreas Jonssons debattartikel (BT 10/5)

Christian Kastö skriver, att han inte kan uttala sig om Jesusmanifestationen. Däremot har han ett antal luddiga funderingar kring HBT och kyrkan i största allmänhet. Eftersom Kastö tar sig rätten att tala om ämnet, gör jag detsamma. Fastän jag inte är kristen, men homosexuell och i grunden religionsvetare.

Samhället har blivit allt öppnare för HBT-personer. När kyrkor emellanåt och alltmer sällan uttalar sig avvisande gentemot samkönade relationer, sticker de av mot samhällsutvecklingen i övrigt. Att journalister och privatpersoner då vill undersöka dessa antikvariska uppfattningar är knappast märkligt. Inte märkligare än att det skulle väcka uppseende om en kyrka inte tillät färgade medlemmar.

Kastö tycker dock att det är konstigt. Frågan om huruvida man som kristen HBT-person får vara med i en församling anser han uttryckligen vara oviktigt. För de kristna HBT-personerna är det emellertid inte ovidkommande om de är välkomna på samma villkor som alla andra, eller inte.

Pastorn skriver också, att "många HBT-person har sin läggning som tolkningsmall för nästan allt". – Jag för min del väger det mesta i tillvaron mot min naturalistiska livsåskådning. Vad det har med min läggning att göra begriper jag inte. På vad sätt andra HBT-personer i sina liv gör annorlunda är svårt att se. HBT-personer till vardags är som alla andra: de har olika politiska uppfattningar, olika livsåskådningar, olika religioner.

Kastö menar också, konspiratoriskt, att HBT-personer påtvingar denna fiktiva ”tolkningsmall” på kyrkan. Snarare är det så, att de kristna HBT-personerna endast vill en sak: att bli accepterade i gemenskapen, på samma sätt som alla andra. Att de ska kunna gå till kyrkan bredvid sin partner lika naturligt som Kastö kan gå bredvid sin. Det är inte fråga om särskilda privilegier. Det är fråga om att få samma privilegier som andra tar för givna.

Slutligen menar Kastö att "vår strävan" (vilka som åsyftas med "vår" förklarar han inte) ska vara "att ha Bibeln som tolkningsmall i alla frågor". Det är en livsfarlig hållning. Med samma argument kunde man försvara vad vansinnigheter som helst, som förekommer eller förordas i Bibeln: att man bör aga sina barn, att det är okej med folkmord när det är Gud som står för dem, att kvinnan ska vara underordnad mannen, och så vidare.

Christian Kastö inordnar sig välvilligt i en kristen tradition av fördömande av det annorlunda. En stor del av kristenheten försöker göra upp med sin befläckade historia och gå vidare: vissa delar har nått mycket långt. Christian Kastö har inte gjort det. Hela hans text osar av den beklämda känsla han verkar ha, av att de kristna HBT-personerna kommit för att fördärva kyrkan, för att ta dess sälta ifrån den. Jag tror bara de vill ha del av samma gemenskap kring Kristus, som Kastö själv har.

* * *