Text: ur Pilgrim på havet | Pär Lagerkvist

Pilgrimen Tobias, ombord på en båt i avsikt att ta sig till Det heliga landet, har precis börjat läsa havet.

"Att inte oroa sig så mycket, att finna frid... Inte trygghet men frid.

Och att inte jaga så ivrigt efter något bestämt mål, efter en mening, så som han gjort, inte hetsa och jaga sig själv mot någonting bestämt. Och inte hålla på och döma sig själv, anklaga sig för vad man förbrutit och för sin falskhet och oredlighet och för att man kanske inte är någon riktig pilgrim och för att det kanske är blod på pengarna som man betalar sin överfart till Det heliga landet med... Om det nu finns något heligt land, eller om bara havet finns...

Inte ängslas så mycket och inte vara så uppriven och förtvivlad för att man inte har kommit till någon vishet, inte är säker på någonting alls... Att vara nöjd med ovissheten, nöjd och lycklig med den... med osäkerheten... att välja det. Välja själva ovissheten och osäkerheten... Välja sig själv, sådan man är. Att våga vara sådan man är, utan att förebrå sig något för det.

Och välja havet, det opålitliga, gränslösa, okända havet, och en ändlös färd utan något bestämt mål, utan något mål alls..."

— Pär Lagerkvist, ur Pilgrim på havet

Ett sånt tvivlarens evangelium...