Dikt: Människorna | Hjalmar Söderberg

Jag sitter och ser på dem genom ett glas,
som jag tagit i arv från min moder.
De springa omkring vid dagsljus och gas
att skaffa sig spilta och foder.

Det är lama och lytta och döva med lur
och blinda, som stappla och treva,
och pucklar, som göra de sköna sin kur.
Så dö de. Hur kunna de leva?

— Hjalmar Söderberg, "Människorna" (1906)