Fragment: Vårdikt

dessa bleka spöken
tittar ut ur cementbyggnader,
vandrar på trottoarerna,
ser sig yrvakna omkring

det är vår i luften

hukande framför teveapparaterna i ett halvår
har de antagit samma färg
som färgen på den molnsky som inte längre finns kvar

det är vår i luften

hukande, gråa spöken
bleka som gammal asfalt
tittar fram ur byggnader av cement

vandrar på torra trottoarer
ser ner på snödrivorna som fortfarande finns kvar
som vägrar smälta och vägrar dö

och dessa bleka spöken
ska späka sig i solen
på stränder på Väskusten,
på Kanarieöar, på Cypern, i Thailand

innan återigen hösten kommer
men sin befriande svalka, köld och väta
då är våren sedan länge glömd
och man längtar återigen till mörkret
till tevens ljus, till de levande ljusens ljus

och julen är plötsligt något
att se fram emot

men nu, nu är våren här