Bokrecension: Solange | Willy Kyrklund

Solange är skriven av Willy Kyrklund (1921-2009).

Solange är berättelsen om kvinnan med samma namn som boken, och hennes make Hugo. Solange är en kvinna som inte passar in i femtiotalets Sverige. Hon är ineffektiv som sekreterare, och försjunker hellre i vad man mycket hellre kunde göra med bläcket, än att pricka av vad som för henne synes vara meningslösa papper.

Men Solange träffar Hugo, också han kontorsbiträde. Sannolikt mer effektiv, som gärna berättar om sina unga dar, då han ännu inte var knäckt av verkligheten, och han byggde en trollstav och evighetsmaskiner, och gjorde planer över hur man skulle kunna få en farkost att lämna atmosfären. Men trots sin flit, lyckades han aldrig i skolan. Inte heller Hugo passar in i samhället.

Och Solange och Hugo passar inte in i höghuset där de bor, där hemmafruar på våning efter våning lagar sin mat åt sina makar vid samma tidpunkter vid spisar som alla är riktade åt samma håll. Äktenskapet blir dött, trots att en son föds i det. De blir oförmögna att närma sig varandra, liksom de är oförmögna att finnas till i en värld som är inrutad och trång och tråkig.

* * *

Stilmässigt är Solange utsökt, i sin blandning av prosa och lyrik. I synnerhet i romanens senare del, bryter lyriken igenom gång på gång på gång, och visar på Kyrklunds lekfullhet med genrerna. Litterära referenser sys in i berättelsen, och långtråkigheten och längtan är närvarande i texten hela tiden, ända tills Solanges vantrivelse i tillvaron når sitt oundvikliga slut.

Boken är inte alldeles lättillgänglig, genom sitt språk, men ändå lättläst. Den författarmässiga friheten vid hantverket ger utrymme för tolkningar och problematiseringar: ett utmärkt ämne för en diskussionsafton i litterära sammanhang, således...

Berättarrösten är varken Solanges eller Hugos, men bryter liksom in i deras dialoger, tankar och världar, så att den lever i symbios med karaktärerna själva, på ett effektivt sätt. Och trots att boken gavs ut första gången för sextio år sen, behåller språket en vigör och spänst som är beundransvärd. Den har åldrats — om den ens har åldrats — med värdighet.
– – –
Solange, Willy Kyrklund, En bok för alla 1979. ISBN: 91-7448-065-0. 124 sidor.