Homosexuality & Civilization är skriven av Louis Crompton.
Homosexuality & Civilization tecknar homosexualitetens historia från antikens Grekland genom århundradena fram till dess att homosexualitet upphört att vara belagt med dödsstraff i större delen av världen, det vill säga på 1800-talet.
Det är mycket skakande läsning. Nog för att jag varit införstådd med att mina fränder plågats och förföljts i århundraden, men att djävulskapet pågått med sådan intensitet var jag ovetande om.
Men det börjar positivt. Crompton beskriver den upphöjda ställning homosexuella förbindelser mellan mentorer och ynglingar hade i antikens Grekland; ja, hur det var något fint för unga män att kunna säga att de hade ett förhållande med sin beskyddare, och att den som inte lyckades med den bedriften saknade något... Själve Sokrates berömmer sig ju av den formen av homosexualitet. På samma sätt har det i Kina och Japan sett som något högst normalt med homosexuella förbindelser, där man låtit det komma till uttryck både i bildkonst och poesi.
Inte heller i Rom var homosexualitet något märkligt, så länge man var den aktiva parten. Den passiva rollen ansågs bäst intas av slavar, som mästaren ansågs ha full tillgång till.
Sen kom kristendomen. Där man i områden obesmittade av de abrahamitiska religionerna haft stor tolerans för män som älskar män och kvinnor som älskar kvinnor, börjar förfäljelserna med Roms kristnande. Med stöd i Tredje Moseboks dödsstraff för män som ligger med män, och med en tolkning av berättelsen om Sodom i ryggen, där problemet (som traditionellt ansetts vara att Sodom var en ogästvänlig och självisk stad och därför förintades) sågs som att homosexualiteten var stadens synd som ledde till dess undergång, så dödas homosexuella.
Augustinus, Eusebios, Tertullianus, Johannes Chrysostomos fördömer homosexualitet. Chrysostomos, vars böcker ofta återfinns i kristna sammanhang än i dag, kallar mäns kärlek till män för monstruös, satanisk, föraktlig...
Så homosexuella förföljs. Och döms. De döms, inte sällan efter tortyr, till kastration (i sig ofta en dödsdom), att hängas upp och ner till de dör, brännmärkas, piskas, strypas, hängas, begravas levande, lemlästas, brännas levande, dränkas, svältas ihjäl, säljas till slavarbete. Sådan stränghet visade lagen, i detta fallet bland frankerna, inför homosexualitet, att om en man våldtogs två gånger av en annan man, kunde även han dömas till döden. Inkvisitionen, utsedd för att utrota kätteri, dömde under en period fler homosexuella till döden än villolärare. Man såg nämligen homosexualitet som en form av fysiskt kätteri.
Men Crompton berättar också om de namnkunniga gestalter i historien i vars texter man finner belägg och indicier på att de själva varit homo- eller bisexuella: Shakespeare, Fredrik den Store, Augustinus själv indikerar att han inte är oerfaren på området, Leonardo da Vinci, Michelangelo, Ludvig XIII, Edward II, Jakob I (ja, han som stod bakom King James Bible), drottning Kristina, drottning Anne... Men källorna om folket på gatan är få. Deras historia skrevs av dem som dömde dem.
Homosexuality & Civilization är en mycket bra genomgång av homosexualitetens ofta plågade historia, som är så viktig att känna till. Inte minst på grund av kyrkans brott mot dem som varit som mig i tider som gått. Boken kräver att man är intresserad av sitt ämne, så ingående är den. Den består av en mångfald av citat och analyser av dessa citat. Lagar som behandlar homosexualitet gås noggrant igenom. Det är en grundlig genomgång. Det står om lesbisk kärlek, men på grund av att källtexterna om detta är få, kan det inte skrivas lika mycket om det ämnet som om manlig homosexualitet.
Jag rekommenderar var och en att läsa Homosexuality & Civilization.
torsdag 31 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
22 kommentarer:
Intressant med det viktiga historiska perspektivet på homosexualitet, tycker jag.
Historiakunskaper kan man visst aldrig få för mycket av. Dock är ju frågan; vem skildrar historien? Får vi sanningen, finns det EN sanning? Jag menar rent allmänt nu.
A.W.
Eftersom du kom att tänka på perspektiv i historieskrivandet i samband med att du läste detta inlägget, och eftersom jag vet din religiösa hemmahörighet, kan jag inte annat än att dra slutsatsen, att du ifrågasätter objektiviteten i det skrivna. Men kristna skulle nog må gott av en historierevisionistisk syn på sin hantering av homosexuella, på samma sätt som David Irving vrider på fakta angående Tysklands brott mot mänskligheten – det enda enskilda brottsliga exempel som kommer i närheten av kyrkans hantering av dem de inte fann behag i under tvåtusen år.
Tusen år ska förflyta, men kyrkans skuld ska aldrig förgå.
Jag ifrågasätter inte objektiviteten i det skrivna, men jag förstår om det kan tolkas så. Kanhända var jag otydlig eller drog du slutsatser grundade på fördomar om mig som kristen? Jag menade faktiskt rent allmänt i historieskildringar.Beklagar att jag tog upp det i denna post!
All historieskrivning ska grunda sig på läsningar av källmaterial. Så det gäller att ha klara, tydliga tolkningar i ryggen.
Sen är historieskrivning en dialog kring vilka tolkningar som är rimliga och inte.
jag håller inte med om formuleringen "det börjar positivt" där. jag tror att den gamla pederastin varit till avsevärt mer skada än nytta för hur samhället sett på homosexualitet.
T.ex. tror jag inte att den amerikanska lobbygruppen http://www.nambla.org/ 's aktiviteter gör den,på många ställen styrande, kristna högern mindre homofob.
Kärleken mellan äldre män och ynglingar i antikens Grekland är inte att jämställa med NAMBLA:s agenda i dag. Exempelvis var de ungefärliga åldrarna på de grekiska ynglingarna 14-20 år, alltså betydligt äldre ålderssfär än vad NAMBLA verkar för...
Sen var det inte bara förhållandet mellan mentor och yngling som man såg på med andra ögon i Grekland, utan även allmän kärlek mellan män, vilket åtskilliga berättelser ur den grekiska sagotraditionen visar.
– Och vad kristna tycker, kan kvitta lika.
"– Och vad kristna tycker, kan kvitta lika."
Säger han som vill mötas av respekt för den han är och vad han skriver...
Arrogant!
Tack.
Tycker du verkligen att kristnas åsikt om homosexualitet räknas, efter deras historia av massivt motstånd? Jag tycker inte det. De har förverkat sin rätt att ha åsikter som räknas inför mig.
Jag tycker alltid det det dumt att stänga en dialog. Även om de har sjuka åsikter. Vad människor tycker kan därmed aldrig kvitta mig.
Jag tar starkt avstånd från all form av förtryck och våld mot människan. Antingen hon är homosexuell eller bär burka...eller är katolik....
A.W
Andreas, med tanke på dina tidigare utspel under din kristna period så har jag svårt att ta dig på allvar.
"det kan kvitta"
Ja du Andreas, du säger helt emot dig själv. Vill mötas av respekt, det lär du aldrig göra om du fortsätter så...
Johannes, jag vet inte vem du är, eller vad du vet om min kristna period.
Men jag var kristen, och avsade mig kristendomen i en lång, smärtsam och utdragen process, när jag blev varse att den ideologi jag höll för sann, inte hade något med sanning att göra.
Johannes, kristendomen har inget med verkligheten att göra. Därför tar jag inte den eller dess proponenter, när de uttalar sig som kristna, på något som helst allvar. Det finns ingen anledning till det. I synnerhet inte i en fråga som rör homosexualitet, där kristna i tvåtusen år bränt, torterat och förföljt folk som är som jag.
Det ligger ingen självmotsägelse i detta. Däri ligger däremot ett sunt bejakande av skepticism och intellektualism.
för att förtydliga mig; jag skulle naturligtvis tycka det var precis lika märkligt om de grekiska gossarna hade förväntats ha förhållanden med gamla tanter.
Men i övrigt kan jag hålla med om att grekerna hade en beundransvärt modern inställning i denna fråga som så många andra (demokrati osv.), vackert så.
Dock, homosexuella relationer var väl inte jämställda med heterosexuella? Det gick väl inte för sig att som 20åring träffa en annan 20åring och leva lyckliga i alla sina dagar?
angående kristendomens ev. samband m verkligheten vill jag pusha lite för denna aslånga, men intressanta, föreläsning i frågan
http://www.youtube.com/watch?v=DjJAWuzno9Y
Det intressanta är, att det inte verkar ha varit någon som såg ner på homosexuella förbindelser i antikens Grekland.
T.ex. i militärväsendet sågs det som nåt högst positivt att soldaterna hade älskare i en annan soldat: det ansågs att det var bra för moralen på så vis, att den som hade sin älskare bredvid sig i striden var mindre benägen att fly eller agera fegt.
The Sacred Band of Thebes, bekanta genom filmen 300 (som jag inte sett), bestod ju t.ex. av 300 homosexuella män, och agerade som en elitstyrka, som inte slogs av någon förrän Alexander (själv sannolikt bisexuell) tillintetgjorde styrkan. – Det berättas för övrigt hos Athenaeus, att Alexander smekte och kysste en favorit öppet.
Nämnas kan också att Pausanias och Aristofanes båda skriver om män som lever hela sina liv ihop.
Men visst, liksom det fanns samkönad kärlek av samma ålder, fanns också ett ideal i förbindelsen mentor-yngling.
Men med en ocean av kulturskillnader mellan oss och dem, bör det betonas, att det inte ingick tvång i de relationerna, utan att det synes ha setts helt naturligt, där det i dikterna som bevarats blir uppenbart att ynglingarna inte tycks ha varit utsatta för något tvång, generellt sett. – Till skillnad mot hur det sannolikt blev i Rom, när slaven fick följa ägarens vilja vare sig han ville det eller inte, något sekel senare.
Andreas.
Det måste väl ändå vart du själv som valde att leva som kristen?
Och att inte acceptera kristna för deras åsikter, varför skulle jag acceptera och vara trevliga mot homosexuella?
Jerker,
det handlar om äpplen och päron.
Jag ska väl inte behöva upprepa ännu en gång hur förtrycket mot homosexuella orkestrerats av kyrkan genom seklerna...? – På samma sätt som en nazist knappast ska behöva respekteras i en diskussion om judar, ska inte heller en representant för kyrkan behöva respekteras i en diskussion om homosexualitet.
Är det relevant att jämföra kyrkan med nazister? Ja, i det här specifika sammanhanget, eftersom kyrkan som organisation systematiskt förföljt, samlat ihop och avrättat homosexuella under åtskilliga sekler.
Din filosofi går ändå inte ihop, tyvärr vännen.
Hur menar du då, Jerker?
Jag citerar:
"– Och vad kristna tycker, kan kvitta lika."
Du får läsa inläggen igen, Jerker, så kanske du uppfattar varför jag inte värderar kristnas uppfattningar i frågor som rör homosexualitet som någonting värda.
att vara kristen behöver ju inte betyda att man ställer sig bakom kyrkans förföljelse av homosexuella.
jesus själv sa väl aldrig (enl. evangelierna) något ont om samkönad kärlek, utan det togs från gammaltestamentliga texter som också krävde att man skulle omskära sig och inte äta fläskkött, vilket man dock valde att inte ta så hårt på.
som jämförelse kan man ju vara socialist utan att tycka att pol pots folkmord var bra.
Kristna brukar anföra Jesu ord om att mannen och kvinnan ska lämna sina föräldrar och bli ett och inte får åtskiljas som ett argument mot samkönad samlevnad.
Paulus har två passager i Nya testamentet där han starkt fördömer homosexualitet. Platsen i Romarbrevet menar att homosexuella är förtjänta av att dö. Kristna brukar missa vilka andra som också är förtjänta av att dö i den passagen, såsom drinkare och avgudadyrkare...
1. Bibeln är starkt fördömande av homosexuella.
2. Kyrkans tradition och åtskilliga kyrkliga företrädare, som Augustinus, Johannes Chrysostomos och Thomas av Aquino är starkt fördömande av homosexuella.
3. Katolska kyrkan såsom största kristna samfund är starkt fördömande av homosexuella.
De kristna som inte är fördömande av homosexuella står alltså i opposition mot Bibel, kyrkans tradition, kyrkans portalteologer och det största kristna samfundet.
Och de är få. Jag ser det som en billigt knep att använda nazisterna som exempel, men i detta sammanhanget finner jag det befogat: Kristna som på så vis tar avstånd från kyrkans tradition är som nynazister som tar avstånd från Mein Kampf, nazistisk dogmatik och historia, Hitler och hans hantlangare och alla andra naziströrelser. Det blir något absurt över en kristen som på så vis reformerar sin religion.
Sen har jag så många fler skäl till varför jag står i stark opposition till kristna. Men det är off-topic.
Skicka en kommentar