Jag satt på en bänk vid ån, när en illa upplyst buss åkte förbi. Man anade de döda passagerarna, som satt tysta därinne. De dog i natt och åker mot sin förintelse nu. Strålkastarna lyser svagt, men kastar inget ljus framför sig. En av dem därinne tittar upp på mig med outsläckligt lidande i blicken. Han ville inte dö ännu. Jag sitter kvar på min bänk en stund. Sen reser jag mig och går iväg. Jag tror det regnar lite i natt.
torsdag 31 december 2009
Nyårsfragment
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Vilken bra text, som text!! Du skriver så jag vill läsa mer. Ändå är det korta så effektfullt.
Sedan är det ju spännande att analysera den; "jag", som reser sig från bänken och går iväg i nattens regn, kan fortfarande välja livet! "jag" har fått se.
A.W
Tack.
Jag gillar det som är skrivet i fragment.
Ja du har fått mig att se hur det är. Du menar då ett fragment är en helhet i sig?
Du skriver suggestivt, det lockar mig.
A.W
I vilket fall kan man hantera fragment som en helhet i sig själva.
Skicka en kommentar