lördag 5 september 2009

Skrivmaskinen

Fick fram en gammal skrivmaskin. Inte en elektrisk, utan en manuell. En sån som man kräver kraft när tangenterna ska slås ner. En sån som man får svarta fingrar av när man försöker dra tillbaka färgbanden. En sån som färgbandet behöver vridas tillbaka på varje halvsida.

Det är charmigt. De ojämna bokstäverna. Det omedelbara mellan snappet och svärtan som trycks fast mot papperet. Hemska överskrivningar när det blir fel. Det är charmigt. Men nåt djävulskt opraktiskt, när det finns datorer. Datorer med visserligen surrande fläktar, men med behändiga möjligheter att redigera, stryka, omorganisera.

Så för längre skrivprojekt är datorn självklar. Och för mindre. Men för charmen: ja, kanske kommer jag att sitta vid den och skriva emellanåt.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Underbart.

/ Annelie

Andreas sa...

Köp en mac. De är i stort sett ljudlösa :)

Creutz sa...

Det är en härlig känsla i de där gamla maskinerna!

Och en Mac... Det skulle vara en sån där ultraliten sak då.

Andreas sa...

Har du börjat röka? Inte bra...

Creutz sa...

Inte bra. Men gött...

Andreas sa...

gööööött

Markus Wallgren sa...

Och så hjälper du ju till att bevara meningen med den där kalle-anka filmen på julafton. Barn nu för tiden vet ju inte vad det är för kul med majsklov-scenen där i husvagnen...

Creutz sa...

Ha! Det har du rätt i!

Unknown sa...

Jag får ont i fingrarna av att bara läsa detta. Min mormor hade en grön skrivmaskin. Fy fan vad man fick kalla fingrar.