Bokrecension: Svenska skrivregler

Svenska skrivregler är utgiven av Språkrådet (fd. Svenska språknämnden), som är en del av myndigheten Institutet för språk och folkminnen.

Språkpornografi! Jag känner antagligen ungefär likadant för språkets funktioner och språket som fenomen som en raggare kan tänkas känna inför att mixtra och underhålla sin överdimensionerade amerikanare. Det nåt högst njutbart.

En handbok och översiktlig språkbibel är hyperpedagogiskt disponerade Svenska språkregler. På runt 250 sidor får läsaren lära sig det mesta om interpunktion, ordval, förkortningar och annat som är nödvändigt för ett utsökt språkbruk. För dem som läser och skriver mycket är naturligtvis lejonparten av det beskrivna intuitiva självklarheter, nåt man använder sig av utan att riktigt vara säker på varför.

Boken är uppställd i ett rubriksystem på tre nivåer. Exempel:
4. Citat och anföring
4.1 Markering av citat
4.1.1 Blockcitat
4.2 Citat i citat
4.2.1 Vid replikstreck, gåsögon och blockcitat

Detta gör naturligtvis att vart och ett ämne har sin mycket bestämda plats, och att det är lätt, mycket lätt, att hitta i boken.

Mot slutet av Svenska skrivregler finns också en längre lista över typografiska tecken som inte hittas med endast en tangenttryckning på datorn, utan genom kombinationer. De hittas ju i symbolfonten, men i boken finns alltså en praktisk sammanställning av hur man skriver sånt som fast mellanrum (ctrl+shift+space), ç (alt+0231), æ (alt+0230) ° (alt+0176) och många fler tecken och symboler.

Svenska skrivregler bör nog ha en plats reserverad i varje skrivande svensks bokhylla. För endast genom att kunna systemet ordentligt kan man rimligen tillåta sig att meka med systemet. Som raggaren med amerikanaren.