Bokrecension: En hvar sin egen professor

En hvar sin egen professor eller Allt menskligt vetande i sammandrag är skriven av Falstaff, fakir, dvs. Axel Wallengren och detta nytryck är utgivet på Bakhåll förlag.

Jag vet inte om det säger mest om mig eller om boken, att jag kan tycka att en satirbok från 1894 är riktigt rolig... Men rolig är den. Wallengren intar rollen som löjligt uppblåst folkbildare som med ideliga betydelseglidningar, missuppfattningar och omformulerande felstavningar försöker ge allmogen del av sin överväldigande kunskap om kort sagt allt. Ett utdrag för att illustrera Fakirs sätt att skriva:

"Elfte kapitlet.
Astrologi, teosofi och magik, jemte konsten att gräfva guld.
Astrologien

skiljer sig från astronomien genom den större mängd af logik, som ligger redan i den förra vetenskapens namn. Med tillhjelp af denna art af vetande kan du lära dig att spå i stjernor.

Om t. ex. en liten stjerna står alldeles ofvanför ditt hufvud då du födes, betyde det att du alltid kommer att hafva denna samma stjerna öfver ditt hufvud, när du befinner dig precis på den plats der du föddes. Om deremot t. ex. stjernbilden Mercurius icke synes när du födes, betyder detta att du icke kan varsna denna stjerna förr än något senare.

Står en blek Venus-stjerna i norr den 16 Mars, betyder det att en naturlag förmått henne dertill." (sid. 25)

Och så håller det på... En humor som i dag snarast skulle kallas studentikos – eller kanske grönköpingsaktig...!

Två år efter att Wallengren givit ut En hvar sin egen professor avlider han endast 31 år gammal i miliartuberkulos. Han befann sig då i Tyskland som Aftonbladets korrespondent.