Bokrecension: Att skriva börjar här

Att skriva börjar här är skriven av Maria Küchen.

Att skriva börjar här är en bok för alla som älskar hantverket att skriva. Boken är uppdelad i ett antal huvudavdelningar: Lyrik, Journalistik, Serier, Översättning, Romaner & pop, Skrivarkurser, Bokbranchen, Dramatik, Reklam, Litteraturkritik samt Poesi & skräck. Avdelningen för dramatik, som även innehåller en mängd text om att skriva för teve kändes överlastad just för den starka fokuseringen kring att skriva för teve. Hellre hade jag sett större fokusering på vanligt skrivande: noveller, romaner, lyrik. Sådana saker intresserar mig mer än hur man bygger upp ett tevemanus.

Maria Küchen använder sig av en mängd intervjuer med personer med expertis på ämnet som för stunden avhandlas. Det fungerar mycket bra och intervjuerna är mycket intressanta att ta del av.

Boken är inspirerande, full av nyttiga tips och infallsvinklar. Den känns fräsch, och duckar inte för att skriva om bloggande, som ju är en stor arena för skrivande människor i dag, en egen genre av skrivande. Katrine Kielos intervjuas i boken och säger:

"...En bra blogg har ett tänk, ett mål, den används inte som kladdpapper eller anteckningsbok eller som ett försök att bli bekräftad och sedd av någon där ute. En bra bloggare har respekt för formatet. [...] Skulle det du skriver om inte vara intressant i en tidning eller bok, då är det inte intressant på bloggen heller. [---] Men det viktigaste är att ha något konkret att säga. Att bara kräkas ut sina tankar på Internet för att bli känd eller sedd av någon är inte lyckat." (sid. 14f.)

Så sant.

Küchen är poet och har ett befriande fritt sätt att se på poesi:

"Poesi är en lek, ja. Man måste ingenting när man diktar. Man måste inte rimma, måste inte allitterera, måste inte skriva på ett speciellt sätt eller läsa upp sina texter med ett extra poetiskt tonfall. Man gör vad man vill med orden, för att uttrycka det man vill. [---] Kom ihåg: Den [sic!] finns ingen gåta i lyriken som du ska lösa, ingen dold mening att lista sig fram till. Så fungerar inte poesi, vad de än har sagt i skolan. Det finns en text att möta, det är allt." (sid. 23ff.)

Därmed inte sagt att dikter ska skrivas slarvigt. Küchen förordar ett finmekande, ett strykande av det som inte behöver i dikten, av det som tynger den.

Att skriva börjar här innehåller också många övningar, såsom cut-up – att klippa sönder texter och slumpmässigt forma nya texter av dem, eller montage, som inte är slumpmässigt, utan planerat ihopsättande av dessa sönderklippta ursprungstexter.

Küchen ger också handfasta råd, som att använda sig av gestaltning, snarare än att skriva läsaren på näsan vad personer i texten känner. För att exemplifiera: att skrivaren hellre bör uttrycka hur rastlös en person är genom att illustrera att hon stampar med fötterna och snurrar mobilen i handen, snarare än att bara uttrycka "Anna är rastlös." Det ska jag försöka att tänka på.

Boken är bra. Rekommenderas varmt.