Bokrecension: Een kort Underwijsning | Johan Skytte

Een kort Underwijsning / Uthi hwad Konster och Dygder en Furstelig Person skal sigh öfwa och bruka then ther täncker med tijden lyckosamligen regera Land och Rijke är skriven av Johan Skytte (1577–1644). 

Verket utkom år 1604.

* * *

Den vid tyska universitet välstuderade borgmästarsonen Johan Skytte blev år 1602 lärare till kronprins Gustaf Adolf, som skulle bli kung Gustav II Adolf. Längre fram under sitt liv blev Skytte riksråd och kansler för Uppsala universitet. Han adlades 1604 och tog då efternamnet Skytte; innan dess bar han namnet Schroderus.

Johan Skytte skrev ner sina tankar om vad en blivande konung borde ta till sig av kunskaper i en furstespegel, Een kort Underwijsning. Skriften torde väl vara tänkt som en sammanfattning av vad den blivande kung Gustav Adolf borde fästa blicken vid såsom särskilt viktigt, både ur etisk och vetenskaplig synvinkel, ”the Dygder och Konster som en Fursteligh Person wäl anstå”.

Med ett delvis mustigt och bildrikt språk presenterar Skytte ämne för ämne som en blivande furste borde ge akt på. Han kryddar med exempel ur historien och anekdoter. En furste, även om han föds till sin position, föds inte med de färdigheter som behövs för den höga uppgiften att leda ett rike. 

”Ingen kan någon tijdh blifwa een godh Smedh / medh mindre han hafwer tillförene sin Konst / i lång tijdh brukat / och henne aff förfarne och skickelige Mästare lärdt och bekommit.”

Fursten måste lära sig att bli en god ledare. För att bli en god ledare måste han öva sig i flera olika konster, och det redan som ung.

Först och främst kommer religionen, vilket föga förvånar i en genomreligiös tillvaro. Fursten ska ha rätt religion och fira gudstjänsten på rätt sätt. Detta är en tid då reformationsarbetet precis börjat sätta sig och den lutherska ortodoxin kom ju att regera under 1600-talet. 

Skytte menar att konungen får sin makt genom Guds kraft. Och för Skytte kommer alla andra dygder ur religionen, det vill säga ur kristendomen. Får en ung man falsk religion i sig som ung, så kommer han att hålla fast vid den så länge han lever, menar han. Söker fursten vishet så bör den sökas i Bibeln.

Efter detta brandtal för kristendom och tro övergår Skytte till att prata om ”Booklige konster”. 

Först skriver han då om ”Grammatica”, nämligen helt enkelt att framföra sin mening på riktigt och enkelt språk. Sedan skriver han om ”Rhetorica”, nämligen vältalighet: att kunna lägga fram sina ord på ett vettigt vis och att förmå övertyga dem som lyssnar.

Skytte understryker också vikten av att som furste kunna många språk, särskilt tidens internationella språk latin. 

Fortsätter vi så att läsa Een kort Underwijsning kommer vi därefter till ”Dialectica” som ”underwijser oß/ huru wij rätt skole bruka wårt Skäl och Förnufft”. Det handlar om att bedöma det som möter på ett rimligt och förnuftigt vis. 

Sedan kommer ”Arithmetica”, där Skytte påvisar hur viktigt det är för en furste att rätt kunna räkna och själv ha insikt i hur det förhåller sig med antal och ekonomi. Han rekommenderar i princip Gustaf Adolf att ha en personlig bok där han själv skriver ner viktiga siffror och uträkningar. Aritmetiken är viktig, Den "bepryder en Herre och Regent mächta wäl”.

Så följer ”Geometria” som Skytte gör till grund för ”Optica”, ”Musica”, ”Astronomia” och ”Mechanica”. 

Geometrin lär fursten hur han lämpligen ska anlägga ett läger eller hur stegar bör tillverkas vid en stormning. Geografin tillåter jämförelser mellan olika länder. Mekaniska instrument kommer väl till pass vid strid. 

Avslutningsvis följer så ”Politica”, vilket väl får förstås som konsten att agera politiskt i bred betydelse, att sköta rikets angelägenheter. Detta bör fursten göra med hjälp av lämpliga rådgivare. Det är ett tecken på en furstes klokhet att han inte tar sig för någonting utan att först inhämta ”wijse Mäns rådh och betänkiande”, en synpunkt som kan synas rimlig i ett system där monarken hade så stor personlig makt och möjlighet att agera utifrån egna föreställningar och idéer. 

Politica lär också fursten att inte ta sådana personer till sitt råd ”som intet meer weta / än een Åsna klädd uthi Purpurkiortil”, vilket nog får förstås som en rekommendation att inte låta sig förföras av högt uppsatta personers glans kring sig själva, utan att välja sådana rådgivare som först och främst besitter sakkompetens. Skytte varnar också Gustaf Adolf för sådana rådgivare som bara svarar honom såsom han själv vill och bara säger sådant som behagar honom.

* * * 

Een kort Underwijsning ger en kort inblick i vad en höglärd person som Johan Skytte tyckte att man kunde förvänta sig av en konung. Fursten ska först och främst vara from, för därigenom blir han också bemängd med dygder. Men därefter är det också viktigt att han, förutom andra övningar, inte låter bli att bli beläst, att skaffa sig bokliga kunskaper, för dessa kunskaper kommer att gagna honom som kung, och de kommer att se till att han inte är lika utlämnad åt dem som han i själva verket har att befalla över. 

Särskilt intressant är att se vilken vikt Skytte lägger vid att kungen ska kunna kommunicera effektivt: både korrekt och på ett övertygande vis. Vad gäller detta verkar han fått sina önskningar uppfyllda i Gustav II Adolf, som av allt att döma verkar haft en stor kompetens på området.

Givetvis är det också intressant att läsa en drygt fyrahundraårig text. Om man vant sig vid frakturstilen är den i det allra mesta helt begriplig, även om vi står främmande för ett och annat ord eller en grammatik som vi inte längre tillämpar. Det hindrar inte förståelsen i någon större grad. Detta är tidig 1600-talsprosa, självmedveten, stolt och rejäl.

En läsare av i dag har stor behållning av att läsa Een kort Underwijsning om man fascineras av dess tid likväl som dess språk.
– – –
Johan Skytte, Een kort Underwijsning / Uthi hwad Konster och Dygder en Furstelig Person skal sigh öfwa och bruka then ther täncker med tijden lyckosamligen regera Land och Rijke. 1604(?). Läst som digitaliserad faksimil via Kungliga Biblioteket. 48 sidor. På titelsidan anges året 1604; det förefaller dock som att det inte nödvändigtvis anses vara detta exemplars tryckår.