måndag 11 september 2023

Bokrecension: Mot Lop-nor | Sven Hedin

Färjan med Hedin vid arbetsbordet.

Mot Lop-nor. En flodresa på Tarim
är skriven av Sven Hedin (1865–1952). Boken utkom första gången 1954 och har försetts med förord av Gösta Attorps.

* * *

Mellan åren 1899 och 1902 var upptäcktsresanden och geografen Sven Hedin ute på en av sina stora expeditioner i Centralasien. Denna resa berättar han om i de två volymerna som utgör Asien. Tusen mil på okända vägar (1903). 

Nu är det ju så att omfånget på den ändå populärt hållna skildringen möjligen kan skrämma från läsning. Förmodligen är det därför som man på 1950-talet valde att tillgängliggöra verkets tolv första kapitel – med ett antal nedstrykningar – i Mot Lop-nor. En flodresa på Tarim

Denna del av det nämnda verket berättar i stor utsträckning om de månader 1899 som Sven Hedin färdades nedför floden Jarkent-Darja, som går upp i floden Tarim, samtidigt som han gör allehanda mätningar och ritar en karta över floden.

* * *

Sven Hedin är verksam som kartograf under en tid när de stora upptäcktsfärdernas tid närmar sig sitt slut. Snart kommer flyget och underlättar sådant arbete som han under färden på Tarim får ägna sig åt manuellt strax över vattenytan. Efter ideliga kompassavläsningar vid varje sväng i floden för han med enorm noggrannhet ner på papper hur floden ormar sig fram. Dessutom mäter han inte sällan vattnets rörelsehastighet och volym. 

Sin huvudsakliga arbetsplats har han på en flotte eller en färja, som bemannats av män med stavar som kan hålla färjan på rätt kurs. Själv sitter expeditionsledaren Hedin i öppningen till det tält, som ger honom utsikt föröver. Där har han tillverkat ett skrivbord, och där kan han arbeta. Han har även konstruerat ett mörkrum ombord, där han kan framkalla de fotografier som han tar under resan.

Parallellt med färden utmed floden rör sig en karavan som längre fram ska möta upp Hedin och hans allt större flotta av kanoter och andra småbåtar förutom färjan. 

Naturupplevelsen verkar vara något enastående. Emellanåt träffar de på lokalbefolkningen och lokala ledare som man bjuds på mat av. Ibland far man genom stäpp, ibland genom skog. Öknen finns länge i närheten. Ofta är floden djupt nedskuren i sanden. Inte sällan möter större eller mindre hinder som man får försöka navigera förbi eller över. Allteftersom anlitar man nya vägvisare bland de människor man möter under färden.

* * *

Det är givet av Sven Hedin är ledare för expeditionen. Vid ett tillfälle när han ska undersöka en sjö i närheten av floden och det är svårt att ta sig fram i vätan bärs han helt enkelt. Han ger varje intryck av att vara en herreman medveten om sina privilegier: det är han som betalar, de andra i expeditionen är alla mer eller mindre hans tjänare, inte hans medarbetare.

Det går inte att ta miste på att Sven Hedin tycker mycket om expeditionslivet. Det bjuder på många äventyr, han gör en vetenskaplig insats och befäster sitt rykte som geograf och upptäcktsresande. 

Dessutom besitter Hedin en enastående förmåga att i text sedan skildra sina resor. Han gör det på ett levande och medryckande sätt som är svårt att värja sig emot, även om de många exotiska namnen på vattendrag och orter är svåra att navigera bland, för det saknas i denna bok något som jag hade uppskattat mycket: en enkel karta. 

* * *

Sven Hedin skriver om sina upplevelser med en sällsynt inlevelse och en synnerligen vacker svenska. Berättelsen om flodresan kunde fungerat som äventyrsroman, och numera: varför inte som en miniserie.

Denna bok är illustrerad med Hedins egna teckningar, bland annat från resor från samma område tidigare. Originalboken i två band rymmer också otaliga fotografier från resan som hade kunnat berika också detta verk. Och läsaren får stifta bekantskap med hur det kunde te sig när en gentleman med självklar resning på huvudet gav sig iväg för att upptäcka och kartlägga sådant som västerlandet ännu inte visste mycket om.
– – –
Sven Hedin, Mot Lop-nor. En flodresa på Tarim. Förord: Gösta Attorps. Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1954. 292 sidor.

0 kommentarer: