* * *
En av Bo Bergmans sysselsättningar var att recensera teater. Han var verksam som teater- och litteraturrecensent i Dagens Nyheter från och med år 1905 och över trettio år framåt. Han var dessutom länge litterär rådgivare vid Dramatiska teatern.
Det är inte minst denna teaterrecenserande verksamhet som tar sig uttryck i samlingen Från den långa resan.
Bergmans intresse går inte att missta sig på; läsarens intresse bör nog vara något teaterhistoriskt för att inte bli alltför tröttad av raderna presentationer av till exempel danska svenska skådespelare, och olika skådespelares prestationer och relationer till varandra.
Mitt personliga teaterintresse är egentligen inte stort nog för läsningen, men mitt intresse för historia hjälper upp denna brist: det är hursomhelst åtskilliga stycken personhistoria vi möter i Bergmans genomgångar och hågkomster.
* * *
Mot slutet av textsamlingen möter vi en text om läsning, och en om åldrande. De är vindlande och inte särskilt stramt hållna. De förefaller mer vara nedskrivna tankar, nedskrivna allteftersom författaren reflekterar kring de ämnen som föreligger, stundom tagande mark i citat av auktorer av olika slag, exempelvis Cicero och Seneca.
I texten om läsning kan vi notera ett antal reflexioner om läsningen som sådan. Bergman rekommenderar en långsam läsning framom ett bokslukande. Han skriver också om hur förmågan till inlevelse i det man läser är "[k]onsten att läsa". Och han menar vidare, att den som vill läsa nog finner möjlighet därtill.
"Inte bristande tid utan bristande lust ställer sig främst i vägen för boken. Tid skaffar sig alltid den läshungrige."Jag är benägen att hålla med: det liv som inte tillåter en stunds läsning under lunchen eller innan man somnar känns omänskligt tidsmaximerat.
* * *
Bo Bergman är inte en pretentiös författare. Genuin enkelhet utmärker det han skriver, men absolut inte simpelhet: den enkla elegansen behöver inte siratliga prydnader. Det är fråga om rätt ord på rätt plats, inte om verbal bländkonst.
– – –
Bo Bergman, Från den långa resan. Stockholm: Bonniers, 1959.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar