* * *
Det är mycket som förenar Georg Klein (1925-2016) och Lars Gyllensten (1921-2006). Klein är medicinare och forskare och Gyllensten har en sådan bakgrund. Båda är författare, båda är naturvetare som kombinerar det med humanistisk bildning. Och båda är ohämmat intellektuella.
Givetvis är ett samtal mellan dessa två intressant att ta del av; tack och lov bestämde sig Klein att skriva ett brev till Gyllensten efter att den senare recenserat en av hans böcker. Följden blev omsider den volym som jag nu haft nöjet att läsa.
De två herrarna rör sig över vida ämnesfält och resonerar tillsammans om allt mellan politik och litteratur, medicin och kreativitet. Oftast har de liknande uppfattningar och bygger helt enkelt i breven vidare på varandras resonemang. – Någon gång ibland har de olika uppfattningar; de hanterar sådana diskrepanser utan all hårdhänthet, med mild diskussion och förklaringar.
En av de frågor som de inte har samma syn på är den om religionen.
Jo, de är båda ateister, ingen av dem tror på någon gud. Men deras ateism ser olika ut. Georg Klein är snarast antiteist och vill väl egentligen inte beblanda sig med religion alls, medan Gyllensten förklarar att han gärna använder sig av kristendomen på samma vis som han använder sig av grekisk mytologi eller Shakespeare. Han hittar värden i religionen även för en icke-religiös.
De kommer fram till att deras olika inställning nog har att göra med deras helt olika ingångar. Gyllensten kommer från en ickereligiös bakgrund, har aldrig varit religiös; ämnet är därför, får vi tänka oss, inte laddat. Han skriver själv att han på grund av denna bakgrund kan nyttja religionen friare.
Georg Klein är jude och engagerad i Israel-Palestina-konflikten, där han om och om igen har fått se fredstrevare gå under på grund av religiös fundamentalism på båda sidor. Därtill får väl kristendomens historiska belastning av antisemitism adderas till helheten. Klein skriver till Gyllensten:
"Skillnaden mellan oss är väl den att jag känner ett hot från en starkt religiös kultur, medan Du har upplevt den svenska religiösa kulturen som svag och så sekulariserad att den kunde inrangeras under myter och tankemodeller."En annan sak där de två skiljer sig åt är förhållandet mellan ångest och kreativitet. Klein framför möjligheten att ångest kan vara en kraft som driver kreativiteten, medan Gyllensten, i allmänhet avogt inställd till psykologiska förklaringar, ser ångest och andra psykiska åkommor som enbart destruktiva. Klein konstaterar:
"Man kan kanske säga att jag har större tolerans för psykologin än Du, medan Du har större tolerans för religionen än jag."Ja, det är vad breven ger intryck av.
* * *
Och så går samtalet genom månader och år. Klein dikterar tydligen sina brev i sin diktafon, ständigt sysselsatt med resor, som det verkar. Gyllensten skriver på skrivmaskin eller ordbehandlare.
De diskuterar medicinska forskningslägen, särskilt inom genetik, de utbyter tips om litteratur och författare; i det politiska framstår båda som smått missnöjda med läget. Kanske kan man ana en skepsis mot politiken överlag, åtminstone skriver Gyllensten:
"Det förkunnade politiska budskapet är ett skenbudskap – det är först och främst emballage för personer som vill fram."Raoul Wallenberg dyker då och då upp som ett exempel på en enastående människa. Och de två talar en hel del om hur man ska se på Sovjet och Gorbatjov: skall upptiningen tas på allvar?
Och så Förintelsen. Georg Klein växte upp i Ungern och fick under andra världskriget känna av förföljelserna när han och familjen fick gå under jorden. Släktingar gick under i koncentrationsläger. Erfarenhetsmässigt är det onekligen ur denna aspekt här ett enormt gap mellan de två vännerna.
* * *
Jag tycker mig märka att Klein ursprungligen kommer liksom hukande till Gyllensten; den senare var ju då den mer etablerade författaren. Men med tiden sitter de på samma höjd; Klein talar allt klarare och rakare. Det är inte utan att jag tycker att Gyllensten någon gång blir lite mystisk – i betydelsen lutar åt någon slags mystik. Även om jag inte kan avskriva hans hållning att material av mänsklig erfarenhet också kan återfinnas i de religiösas skrifter, så är jag själv med sympatiskt inställd till Kleins mer reserverade inställning till religion.
Minerva var bland annat den romerska vishetsgudinnan. Och det är väl därför en lämplig titel Klein och Gyllensten satt på sin brevväxling: Hack i häl på Minerva. De två för ett gott samtal, utan påvisbara pretentioner på annat än att föra just ett gott, bildat samtal. Visheten kommer av sig själv och stammar ur deras respektive bildning och livserfarenhet.
– – –
Hack i häl på Minerva: Ett brevsamtal om vetenskap, dikt och moral mellan Lars Gyllensten och Georg Klein, Lars Gyllensten, Georg Klein. Albert Bonniers förlag 1993. ISBN: 91-0-055561-4. 315 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar