Boken utkom första gången 1959. Jag har läst en upplaga från 1965.
* * *
Flickan med bibelspråken innehåller tolv noveller. De flesta utspelar sig på något sätt i författarens närhet eller med honom själv som en av huvudpersonerna, via alter ego eller under eget namn.
För mig är det omöjligt att avgöra vilken blandning Piraten gjort av fiktion och dokumentation, alltså – i vilken grad det handlar om skrönor. Men det kan göra detsamma. För novellerna, eller historietterna med Hjalmar Söderbergs term, är oavsett bakgrund mycket underhållande och framförallt mästerligt berättade.
Det är viktigt det där, för mig. Själva berättandet. Prosan ska, för att jag ska bli riktigt förtjust, flyta på ohindrad och med lagom intensitet, den ska äga väl avvägd och naturlig stil. Allt det där uppfyller Piraten utmärkt, han är, för att använda vad jag måste betrakta som ett av mina starkaste lovord över en författare, en riktigt berättare!
I de tolv novellerna möter vi ibland ganska vardagliga händelser som Piraten formar till snygga historier, och ibland mer remarkabla episoder, som bär syn av mer regelrätta skrönor.
* * *
Några av de berättelser som gör allra starkast intryck på mig – ehuru de samtliga är mycket bra – är "Småländsk tragedi", "Olofin svarar rätt", "Kapten Anton". Men man kan utan svårighet lika gärna nämna några av de andra historierna.
"Småländsk tragedi" handlar om en mycket fattig skomakare och hans familj. Hans stora hopp i livet är att hans släkting ska komma hem från USA, som denne lovat i ett sönderfallande brev från för mycket länge sedan. Under över alla under, en dag står Kalle, svenskamerikanaren, där vid stugan, med gyllene tänder och allt. Var nu misären över? Namnet på novellen ger en antydning om svaret.
"Olofin svarar rätt" utspelar sig i Piratens barndom och Olofin är hans alter egos vän och klasskamrat, en duktig men tyst flicka med en svårt alkoholiserad piskmakare till far. Novellen bjuder inte minst på en säkert utförd skolskildring, daterad till åren strax efter sekelskiftet.
"Kapten Anton" bjuder på en annan historia från Piratens tidiga år och handlar om en viss Anton som återvänder efter några månader till sjöss. Han har mångtaliga historier att berätta. En dag lyckas Piratens alter ego förmå Anton att följa med till sjön i trakten för att där segla tillsammans, något som blir ett vådligt företag.
* * *
Piraten skriver en balanserad, folklig prosa. Det är inte uppstyltat, det är inte pladdrigt och författaren skymmer ingenstans det han vill berätta. Allt ger ett realistiskt intryck.
Historierna i Flickan med bibelspråken äger samtliga sina poänger, ofta humoristiska sådana och ger definitivt intryck av att faktiskt ha kunnat utspela sig en gång i tiden, vare sig det nu varit i Tranås, där Piraten ett tag arbetade, eller i Kivik, som väl nu förknippas mest med honom, eller i trakten kring Vollsjö i Skåne, där han växte upp.
Fritiof Nilsson Piraten är onekligen en av svenska språkets riktigt stora berättare.
– – –
Flickan med bibelspråken, Fritiof Nilsson Piraten. Bokförlaget Aldus/Bonniers 1965. 155 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar