söndag 30 oktober 2016

Bokrecension: Kyrosexpeditionen | Xenofon

Kyrosexpeditionen: Anabasis är skriven av Xenofon (c. 430 f.v.t. - c. 355 f.v.t.). Texten bör ha sammanställts omkring år 370 f.v.t.

Jag har läst texten i översättning av Ebbe Linde (1897-1991) i en utgåva från 1972.

* * *

Man kan tro att man läser en modern äventyrsroman. Men det gör man inte. Vad det är man har framför sig, när man läser Kyrosexpeditionen, är athenaren Xenofons egen skildring av det fälttåg där han själv var deltagare och förefaller haft en framträdande och med tiden ledande roll.

Xenofon är inte en för övrigt okänd figur från antiken. Han var elev till Sokrates, som i Kyrosexpeditionen kort omtalas som hans lärare, och Xenofon är dessutom författare till ytterligare ett antal verk.

* * *

Kyrosexpeditionen skildrar ingående hur omkring tiotusen grekiska legosoldater går i tjänst hos den persiske satrapen Kyros. Denne avser störta sin bror kung Artaxerxes från tronen.

Vid ett slag inte långt från Babylon avgår Kyros styrkor med segern, men Kyros själv stupar. Detta skedde år 401 f.v.t. Därefter påbörjas grekernas långa återtåg genom delvis fientliga territorier i bland annat nutidens Irak, Syrien och Turkiet för att återigen nå grekiskt territorium.

Under återtåget får Xenofon själv en ledande roll i armén och avancerar till en av dess befälhavare. Återtåget är dock långtifrån utan umbäranden; umbäranden är tvärtom i stor utsträckning vad Kyrosexpeditionen handlar om.

Lite varstans finns fientliga folkslag som försöker hindra de marscherande grekerna, som för att föda sig själva på klassiskt vis lägger beslag på vad boskap de behöver där de tar sig fram. Svårigheterna med att skaffa proviant åt de marscherande är ett av de större problemen boken igenom.

Så efter att Kyros stupat utsätts grekerna för svek, attacker, vinterkyla och svårpasserade vattendrag. Men genom planering och list lyckas de i regel framhärda på sin väg tillbaka hemåt.

* * *

Ebbe Linde har genomfört en idiomatisk översättning, där den exakta, ordagranna översättningen får vika för en tolkning som han menar ligger närmare andemeningen i grundtexten. Det ger en frihet i tolkningen till svenska som tillåter texten att bli mer modern än den kanske annars hade varit. Berättelsen blir i sitt ordval, förutom beträffande rent tekniska termer, samtida med läsaren.

Det som mest fascinerar mig med Kyrosexpeditionen är att det som berättas inte utgör en historisk roman, utan är en form av självbiografi från en tid som annars inte är lätt att se i sådan detaljskärpa som Xenofon målar upp den för oss, så att vi kan höra hur folk talade, få veta vad de åt, få se hur de ställde upp till strid på olika vis, få berättat hur de vandrade och vilka de mötte, få förstå lite av hur de betedde sig i religiöst avseende, och så vidare.

På så vis blir Kyrosexpeditionen en enastående tidskapsel som bevarar en händelsekedja från flera tusen år sedan i nyskick, för oss att ta del av, och lära oss av.

De platser som expeditionen passerade eller slog läger invid är numera ofta i ruiner, om de ens med säkerhet kan lokaliseras. Men genom det litterära monument över sitt enastående äventyr som Xenofon reser i form av Kyrosexpeditionen, så står allt där, levande, igen. Ruinerna är inte ruiner: de är byar och städer och borgar.

* * *

Källkritiskt erbjuder Kyrosexpeditionen sina egna utmaningar. Ebbe Linde, som förutom förordet även skrivit ett fylligt efterord som särskilt undersöker marschvägen, skänker Xenofon hög grad av tillförlitlighet.

Vi har naturligtvis svårt att bedöma sådant som t.ex. hur framträdande Xenofons egen roll verkligen var i fälttåget, men å andra sidan verkar de uppgifter som kan kontrolleras stämma. Det stärker givetvis den generella pålitligheten.

* * *

Kyrosexpeditionen är en lättillgänglig text som förr ofta användes i undervisningen i klassisk grekiska också i vårt land. Men för oss som inte talar klassisk grekiska är ju dock översättningar helt nödvändiga för att komma nära antikens människor. 

Ebbe Lindes tolkning blir därför mycket värdefull och slår en bro över till Xenofon och hans tid – en tid ett halvt sekel före Alexander den stores födelse, en tid då Rom var föga mer än en mindre stad, men också en tid då den hellenska kulturen blomstrade.
– – –
Kyrosexpeditionen: Anabasis, Xenofon. Övers. Ebbe Linde. Forum 1972. ISBN: 91-37-05234-9. 318 sidor.

0 kommentarer: