Bokrecension: Bokhandel och bokförlag i antiken | Tönnes Kleberg

Bokhandel och bokförlag i antiken är skriven av Tönnes Kleberg (1904-1984), språkvetare och tidigare överbibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek. Boken utkom 1962.

* * *

En studie om bok- och biblioteksväsendet under antiken kan synas vara ett smalt ämne att ta sig an. Men det är det inte.

Tvärtom är det ju så, att det är inte minst genom den överlevande litteraturen som vi lärt känna antiken på allvar; det är genom ansträngningar av kopister och bibliotekarier genom årtusendena som vi fortfarande kan få veta hur Cicero tänkte eller hur Horatius skämtade.

Sin genesis har dessa textvårdare givetvis i de första skrivarnas arbete: de som en gång skrev ner talen, poesin, ja, texterna av mer eller mindre kända personer i det fjärran förflutna i Grekland och Rom, vare sig dessa nedskrivare var författaren själv eller skrivkunniga slavar eller anställda.

I en tid långt före tryckpressen var det sedan upp till avskrivare och tidiga former av förläggare och från dem inte alltid så lätt åtskilda bokhandlare, att sprida texterna till när och fjärran belägna platser. Och med texterna spreds kulturen och skrivkunnigheten och läskunnigheten.

Det är denna process som Tönnes Kleberg behandlar i sin utmärkta bok Bokhandel och bokförlag i antiken, nämligen processen från författarens penna eller mun via det skrivna ordet till publiken.

Kleberg delar upp sin bok i tre delar: en som behandlar antikens Grekland, en som behandlar antikens Rom och en som fungerar som exkurs om bokframställning och boktyper under antiken som helhet. Av naturliga skäl vet vi mest om bokväsendet under det romerska imperiets dagar; vi har, får vi veta, helt enkelt flest källor beträffande denna epok.

* * *

Det var uppenbarligen inte lätt att leva på sin penna under antiken. Kleberg förklarar hur det inte fanns något sådant som författarens upphovsrätt; nej, så snart som en skrift publicerats och nått marknaden, var den också fri att mångfaldiga i vad vi idag skulle kalla piratupplagor.

En författare var därför beroende av antingen sitt eget ekonomiska oberoende, eller av tillräckligt förmögna beskyddare, som kunde förse dem med medel för att fortsätta sin verksamhet.

Det betyder inte att författaren nödvändigtvis släppte texterna fågelfria. Man kunde till exempel försöka se till att de förlades av särskilt duktiga förläggare, så att eventuella skrivfel vid de många avskrivningarna hölls till ett minimum; dessa verk blev av naturliga skäl särskilt åtråvärda att skaffa, då de ju ligger närmare författarens ursprungstext, än texter kopierade med mindre noggrannhet i flera led. Ciceros vän Atticus, som också var hans förläggare, var till exempel känd för sina högkvalitativa böcker.

Böcker kunde dessutom komma i olika versioner: både billighetsupplagor och bibliofilupplagor nämns av Kleberg. Jag får intrycket att en läskunnig romare med någorlunda begränsade ekonomiska resurser dock mycket väl torde ha kunnat införskaffa billiga eller äldre versioner av några litterära verk. Dessutom fanns det i Rom med tiden åtskilliga bibliotek där man kunde studera texter.

Böcker syftar för övrigt i Klebergs text på båda de former av textbärare som fanns under antiken. Dels de äldre skriftrullarna, och dels det som kallades codex, och väl i utförandet är såsom vi idag främst tänker oss böcker.

Skriftrullen, får vi veta, var först helt dominerande vad gällde att bevara text i skriven form, men med tiden tar den mindre utrymmeskrävande och mer behändiga codexen över alltmer, intill dess att den framåt 300-talet e.v.t. helt dominerar.  Inte minst på grund av att de kristna spred sina texter i detta format och så gjorde den vanligare.

* * *

Tönnes Kleberg skriver rappt, kunnigt och fotnotstätt. Boken ger intryck av att vara en lång vetenskaplig artikel i ämnet, men är utan problem tillgänglig också för personer utanför det historiska facket, i synnerhet den som har bibliofilt eller helt enkelt historiskt intresse. Han spårar upp passager i de antika skrifterna där bokproduktion och –distribuering  behandlas eller antyds, och snart förstår man hur viktigt sådant var för författare under antiken: det var ju den rent praktiska sidan av att få ut det man skrivit eller dikterat till den publik man ville nå.

Kleberg hjälper läsaren att förstå hur den processen såg ut, och dessutom vad vi utifrån det bevarade källmaterialet faktiskt kan säga om processen i fråga.
– – –
Bokhandel och bokförlag i antiken, Tönnes Kleberg. Almqvist & Wicksell Bokhandel 1962. 131 sidor.