* * *
Berättaren i denna saltstänkta och soldränkta roman är en viss kapten Marlow. Han sitter en afton och maratonberättar för sina vänner om Jim, en ung karl som drabbats av ett oblitt öde.
Jim var förstestyrman på fartyget Patna, som en natt överges av de ledande befälen ombord och lämnar åttahundra själar efter sig. Man trodde att fartyget, som tog in vatten, stod i begrepp att sjunka. Och Jim var en av de som lämnade fartyget; han ville det först inte, men agerar på impuls och hoppar ner i livbåten.
Patna håller sig emellertid flytande och Jim ställs inför rätta och mister sin licens att verka som styrman. Men värst av allt är de skuldkänslor han därefter bär som en integrerad del av sig själv. Hade han inte agerat på sin impuls och rättat sig, hade han blivit en hjälte: nu framstår han istället som feg.
* * *
Marlow tränger genom sin berättelse in under huden på den egentligen mycket okomplicerade Jim. Han berättar om hur Jim flänger omkring och får anställning på olika platser runtom i världen, men att han så snart ryktet om vem han är hinner ikapp honom flyr vidare. Oaktat att folk kanske inte ens bryr sig om vad han varit med om.
Men Marlow har fattat intresse för den unge engelsmannen. Han sätter honom i kontakt med handelsmannen Stein, och genom honom får Jim plats som handelsagent i det avlägset och isolerat belägna Patusan. Snart har Jim där genom sitt rättframma sätt, sina idéer och sin hederlighet skaffat sig en ledande position; han blir en av stadens centrala gestalter.
Intill dess att ödet återigen sätter honom på prov.
* * *
Handlingen i Lord Jim är allt annat än hetsig.
Förutom några nyckelhändelser händer inte mycket alls och romanen spänner över flera år. Den handling som ändå finns får läsaren sig till livs i småbitar. Det är uppenbart att både Marlow och de han berättar för känner till stora delar av händelseförloppet, men läsaren får lägga pussel med de ledtrådar som då och då kan fogas samman för att bilda en sammanhängande bild.
Men det är inte handlingen som är det som får läsaren att stanna kvar i boken, även om dess relativa långdragenhet emellanåt frestar på tålamodet. Handlingen är mer kulissen eller scenen; det verkliga skådespelet är Marlows utforskande av Jims personlighet, hans skuldkänslor, hans brottning med sig själv.
Varifrån kapten Marlow själv får sin fixation vid Jim är svårare att säga; det enda som är klart, är att han efter att ha hört Jim förhöras i sjödomstolen engagerar sig i Jims liv, lyssnar på honom, griper in i hans liv och försöker att hjälpa honom när han kan.
* * *
Conrad hämtade inspiration ur verkliga händelser. Vad gäller Lord Jim kan till exempel nämnas SS Jeddahs öde, som på sin tid var omtalat.
Jeddah bar närmare 1000 passagerare när hon 1880 fick slagsida och övergavs av ledande officerare. Men liksom Patna håller sig fartyget flytande och kan bogseras i land. Conrad omstöper historien om Jeddah och låter den bli bakgrund till sin egen berättelse.
* * *
Lord Jim berättas i två block. Det första är historien om Patna, det andra är historien om Jim efter Patna, främst i Patusan.
Men även berättartekniken har lagts upp i två block, dock av olika storlek: Marlows kvällsberättande för vännerna och hans försändelse till en av vännerna senare som ger oss de sista pusselbitarna kring vad det blev av Jim.
Lord Jim är inte en lättsmält roman. Men den bjuder på stora stämningsbeskrivningar, ett utdraget vemod, och ett försök att förstå en egentligen hyvens kille – "en av oss", som Marlow säger – som rids av svåra skam- och skuldkänslor.
Romanen är också intressant för sin pusselkaraktär: hur Conrad stegvis inviger läsaren i vad som egentligen hänt. Det inslaget av förväntningar hjälper till att hålla intresset för Jim och vad han är med om vid liv.
– – –
Lord Jim, Joseph Conrad. Övers. Vera och Stig Dahlstedt. Forum 1971. ISBN: 91-37-05835-5. 335 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar