Bokrecension: Historiska problem och utvecklingslinjer | Curt Weibull

Historiska problem och utvecklingslinjer är skriven av Curt Weibull (1886-1991), professor i historia. Boken utgavs i översedd upplaga 1962 och i förstaupplaga 1949. Boken innehåller åtta essäer som ursprungligen varit föredrag hållna av författaren i olika sammanhang.

* * *

Curt Weibull tillsammans med sin bror Lauritz Weibull väl mest kända för den skola de skapade inom svensk historievetenskap av stenhård källkritik. De texter som tryckts i Historiska problem och utvecklingslinjer är samtliga exempel på denna metods genomförande på det historiska källmaterialet.

Utmärkande för texterna är också ett driv att klarlägga inte bara vad som skett, utan också att klarlägga varför något skett. Den något omständliga och formella titeln är således välfunnen: det handlar precis om vad den säger – att se orsakssamband och låta orsakssambanden fungera som förklaringar till varför något blev som det blev. Inte minst tydligt blir det i essän "Bismarcks fall".

Vad gäller det källkritiska arbetssättet är "Tåget över Bält" särskilt värt att nämna. Weibull analyserar här ingående framför allt Erik Dahlbergs roll vid det vådliga äventyret då den svenska armén tågade över Stora Bälts isar i februari 1658 och ställde Danmark i en sådan knipa att resultatet blev Roskildefreden, då Sverige vann Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän.

Erik Dahlberg har i sina egna relationer framställt sig som både primus motor bakom övergången samt dess ledare. Men när Weibull nagelfar källmaterialet blir det uppenbart att Dahlberg, i senare tider kanske mest känd för sitt stora planschverk Suecia antiqua et hodierna, spelat en betydligt mer undanskymd roll, och samtidigt lyfter Weibull fram den i svensk tjänst gångne danske Corfitz Ulfeld betydelse för skeendet.

Målet för Weibull blir hela tiden att väga och sålla i källmaterialet, för att försöka nå fram till huruvida det kan sägas med någon pålitlighet ge någon information om ett förlupet händelseförlopp.

Denna strikthet går emellanåt mycket långt, som då han i princip underkänner de isländska medeltidstexternas historiska värde överhuvudtaget – en inställning som väl i dag har mjukats upp något bland åtminstone vissa historiker av facket, även om just de isländska källorna om till exempel Sveriges tidiga historia måste handskas med yttersta försiktighet.

* * *

Historiska problem och utvecklingslinjer ger exempel på en historiker i arbete när han ur mer eller mindre ömtåliga eller snedvridna källtexter rekonstruerar händelseförlopp i det förgångna. Därigenom kan han framställa texter som i huvuddrag återger inte bara händelsen som ligger i fokus – som tåget över Stora Bält eller Bismarcks avgång – utan även vad som leder fram till det. Det är mycket intressant läsning.

Enär boken nu är över femtio år gammal i sin senaste version bör den kanhända kompletteras med senare forskningsrön, men detta oaktat utgör Historiska problem och utvecklingslinjer en utmärkt uppvisning i klassiskt källkritiskt arbete.
– – –
Historiska problem och utvecklingslinjer, Curt Weibull. Bokförlaget Aldus/Bonniers 1962. Första upplaga 1949. 199 sidor.