* * *
The Mutiny of the Elsinore är en frodig äventyrsroman. Men den är förutom detta särskilt intressant, när man genom romanen betraktar ett utpräglat klassamhälle, och en ohöljd rasism.
Men först något om handlingen.
John Pathurst är en förmögen ung författare. Han har emellertid tröttnat på livet i sus och dus, och för att komma undan en tid, far han med ett lastfartyg från Baltimore med destination Seattle. Rutten går via Sydamerikas sydligaste hörn, det för sina vilda vindar ökända Kap Horn.
Det fyrmastade skeppet heter Elsinore och har ett skrov i stål. Och i två sammanslagna rum i dess akterhus slår sig Pathurst ner tillsammans med en mängd böcker och uppassad av sin betjänt Wada.
Ombord finns i övrigt ett fyrtiotal själar. Främst av dem den tystlåtne och majestätiske kapten West, dennes förste- och andrestyrmän, kapten Wests praktiskt lagda dotter Margaret och den ena sjömannen mer råhuggen och oborstad än den andra.
Disciplinen som förstestyrmannen Mr Pike med järnvilja och fysiskt våld utövar gentemot besättningen ombord står i direkt proportion till dessas upplevda oduglighet, som enligt Mr Pike väl är att betrakta som monumental.
Men Elsinore stävar söderut under allehanda äventyr som främst består i hur vädret leker med skutan och hur spänningar inom besättningen tar sig uttryck.
Och när kaptenen oväntat avlider just vid Kap Horn tar förstestyrman Mr Pike över befälet, och ett illa organiserat myteri bryter ut. Stor dramatik utspelar sig, folk dör och hivas överbord, innan det hela når sin lösning. Och vid det laget har givetvis Margaret och Pathurst fattat kärlek till varandra.
* * *
The Mutiny of the Elsinore är alltså en rapp äventyrsroman som är spännande i kraft av själva berättelsens innehåll.
Emellertid framstår inte Pathurst som nån vidare trevlig figur alls.
Jag slås gång på gång av frågan huruvida Jack London medvetet gjort honom så osympatisk, eller om Pathurst tvärtom framstår som en helt normal människa i den tid som historien utspelar sig, nämligen 1913.
För Pathurst är rasist ut i fingerspetsarna. Gång på gång återvänder han till hur han är en del av den överlägsna blonda, vita rasen, med en "lordly history" och som med självklarhet bör vara överhöghet och utöva makt över underlägsna människor och raser, vilka den vita rasens människor med tiden skall trampa under sig.
Det faktum att Elsinores ledande personer samtliga är vita och i stor utsträckning blonda, stärker Pathurst i uppfattningen att dessa på ett naturligt sätt bör styra över de blandrasmänniskor som sliter i masterna och på däck.
Pathurst påpekar dessutom hur oerhört inkompetent besättningen är. Visserligen noterar han deras usla inackorderingar under däck, där allt är blött och ofta iskallt, men att det skulle påverka deras arbetsinsats verkar han fullkomligt blind för: han noterar blott att de blir allt fetare. Han skriver om dem: "They are cattle, or less than cattle."
Och han visar sin likgiltighet inför dem genom utfall som:
"As for the rest—the weaklings and the rejected, and the dark-pigmented things, the half-castes, the mongrel-bloods, and the dregs of long-conquered races—how could they count?"John Pathurst anser, att han lever i en annan, mer upphöjd, värld än vad folket på däck gör.
* * *
Det är ett spännande och lyckat grepp att förlägga en romans handling till ett ensamt fartyg. Fartyget med dess omedelbara omgivningar blir då hela världen: "the world in miniature", som Pathurst själv formulerar det. Visserligen är det inte alldeles lätt att hålla ordning på de mer frekvent återkommande gestalterna som London skapar, men han ger läsaren tillräcklig hjälp vid handen för att det ska vara möjligt.
Genom att världen på så sätt förminskas, blir också konflikterna ombord större. Den tystlåtne kapten West antar så nästan gudomliga proportioner för Pathurst: "the blond Aryan master, the king, the Samurai", som med sin blotta närvaro och stämma får alla att handla i enlighet med hans vilja.
Och liksom kapten West antar en slags aristokratisk gudalik position i Pathurst föreställningsvärld, blir förstestyrman Mr Pike en övermänniska av järn genom sin kraft och beslutsamhet: "... he is iron [...] He is truly a prodigy of a man, and, so far as to-day is concerned, an anachronism."
* * *
Man kan tänka lite olika när man förhåller sig till en bok som The Mutiny of the Elsinore. Rent litterärt och narrativt är det en utmärkt äventyrsroman med ett väl sammansatt persongalleri.
Men den så frekvent förekommande rasismen som Pathurst ger uttryck för och som är genomgående i hela hans tankevärld är svårare att förhålla sig till, inte minst som jag inte kan avgöra om rasismen är tilldelad Pathurst av London, eller om London delar densamma, vilket känns osannolikt även om Londons inställning i rasfrågan är omdiskuterad.
Alltså: har London givit Pathurst dessa motbjudande drag för att bedriva polemik, för att man ska känna sig kluven till berättarjaget, eller ser London rasismen som en naturlig del av en civiliserad och bildad människas kultur?
Nu kan ju visserligen Londons egen inställning vara likgiltig, ehuru Londons medvetenhet om sociala orättvisor är väl kända. Men boken bör bedömas som sitt eget universum. Men likväl kan bokens idéinnehåll problematiseras och diskuteras.
Det är i någon mening lockande att skriva en novell som skulle kunna utgöra en antiberättelse till The Mutiny of the Elsinore, där de hunsade sjömännen blir de sympatiska huvudrollsinnehavarna, och förstestyrmannen, den likgiltige kaptenen och den rasistiske stroppen Pathurst istället blir antagonisterna.
* * *
Berättelsen om fartyget Elsinores resa runt Kap Horn får vi del av genom John Pathursts fortlöpande dagboksanteckningar. Dessa är fulla av nautiska termer, som jag inte alltid hänger med i; masternas olika namn och fartygs olika delar är jag inte självklart bekant med.
Genom dagboksformen uppstår den intressanta effekten, att berättaren inte vet något om framtiden: han liksom läsaren får sällan vinkar om vad som kommer att hända längre fram, än vad berättarjaget sägs ha hunnit uppleva själv, eller vad han månne anar.
The Mutiny of the Elsinore är en bra berättelse som framförs på ett mästerligt språk, och väljer man att först Mr Pathurst som Londons drift med arrogant klassmedvetenhet och än mer arrogant rasism, så blir romanen dessutom briljant, även om Mr Pathursts uttalanden är mycket anstötliga.
– – –
The Mutiny of the Elsinore, Jack London. Mills & Boon, Limited 1915. Digitaliserad som epub av Project Gutenberg.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar