Text: Nidingsverk | Äldre Västgötalagen

Det fanns i våra gamla lagar en typ av brott, som ansågs särskilt allvarliga — så allvarliga att de inte kunde sonas med böter, utan där förövaren dömdes till fredlöshet, och alltså kunde dräpas av vem helst som så önskade, utan att dräparen behövda riskera repressalier. Dessa brott kallades nidingsverk.

I Äldre Västgötalagen finns ett antal sådana nidingsverk listade, nämnda "Urbotamål".

Äldre Västgötalagen bör ha nedtecknats på 1220-talet, och det äldsta manuskript vi har kvar är från år 1280. Jag citerar nedan dessa listade nidingsverk, i översättning av Natanael Beckman (1868–1946), först publicerade 1924.

Men först en etymologisk bakgrund till själva ordet nidingsverk.

"nid (i t. ex. nidvisa): av isl. níð hån, samma ord som lågty. nít hat, avund (ty. Neid), varav 1 n i t. Härtill niding: fsv. niþinger, isl. niðingr ärelös man; nidingsdåd, -verk"

— Elias Wessén, Våra ord: deras uttal och ursprung

* * *

Dräper någon en annan i kyrkan, det är nidingsverk, urbotamål.
§ 1. Dräper någon en annan på tinget, det är nidingsverk.
§ 2. Bryter någon lejd eller avslutad förlikning, hämnas han för tjuv, hämnas han för straff, ådömt på ting, med sår, med dråp eller med brand, det är nidingsverk; han har förverkat fast och lös egendom.
§ 3. Hugger någon båda händerna av någon, dräper någon en sovande, det är nidingsverk.
§ 4. Det är nidingsverk att bära sköld över 'tångbrink'; härjar någon i sitt eget land, han har förverkat jord, rätt att bo i landet och lösören.
§ 5. Binder någon en annan vid träd i skogen, det är nidingsverk.
§ 6. Skjuter man in genom taköppning och dödar någon, dödar man någon i bad eller bastuga, dödar man honom, då han gör sin tarv, sticker man ut båda ögonen, skär man ut tungan ur huvudet på någon, hugger man av båda fötterna, dödar man en kvinna, detta är allt nidingsverk. Kvinnan har alltid fred till möte och till mässa, hur stor strid än må råda mellan män.
§ 7. Dräper någon sin husbonde, det är nidingsverk.
§ 8. Dräper man någon i ölbänk, då man delar kniv och köttstycke med honom, det är nidingsverk.
§ 9. Hugger man en annans boskap, gör sig till 'gorvarg' på den, det är nidingsverk.
§ 10. Löper någon på härskepp och gör sig till sjörövare, står någon på framstam och plundrar en annan, det är nidingsverk."*

* * *

* Text från Äldre Västgötalagen, övers. och kommentarer av Nat. Beckman, Västergötland, Bidrag till landskapets kulturhistoria och naturbeskrivning, B 3. Skara 1974. Sid. 30f, "Urbotamål."