Text: Hur skrev Karl XII?

Det finns en hel del brev bevarade av Karl XII:s hand. De samlades en gång av Ernst Carlson och gavs 1893 ut i volymen Konung Karl XII:s egenhändiga bref (P. A. Norstedt & söners förlag).

För att avlämna ett exempel på hur Karl XII skrev, har jag valt ett brev som konungen daterade till den 31 mars 1709, då armén stod i läger en liten bit norr om Poltava, orten där armén skulle komma att besegras i grund av tsar Peter 28 juni. Armén hade haft en mycket ansträngande marsch under vintern. Brevet är avsänt till Karl XII:s lillasyster Ulrika Eleonora, hemma i Sverige.

Så skrev Karl XII:

"Durchleychtigste Princess,
aldranådigste kiäreste Syster!

Min hiertans aldrakiäresta Syster! Som tillfälle migh nu gifves at åhter medh dhessa få rader få giöra min underdånigsta upvaktningh, hvarifrån iagh nu een så långh tidh varit stängdh, så kan iagh intet försumma at taga sådan lägenheet i akt och betyga, at dhen högsta längtan iagh har är at snart åhter blifva så lyckeligh som tillfören at åffta bekomma glädiefulla tidningar om min hiärtans Systers stadighvarande välmåga. Jagh har nu länge varit beröfvat dhenna lycksaligheten och har ingen annan tröst än ett otvifvelaktigt håpp, som iagh giör migh nogsampt försäkrat om aldrigh lärer fela migh, at iu icke min hiärtans Syster altidh lärer befinna sigh vedh een önskeligh välmåga, varuppå all min förnöijelse beror. Dhenna gången kan iagh intet länge upvakta min hiärtans Syster med mitt ringa skrifvande för brefvens hastiga försändande, samt at man ey aldeles är säker om dheras riktiga fortbringande.

Här vedh Armen står bra nogh till, fast iblandh har förefallit några fatiger, som vanliga äro, när fienden är i nägden. Dhessutom har dhenna vinter varit mycket kall, så at kiölden nästan tyckts vara ovanligh, så at åhtskilliga af fiendens som och vårt folk understundom frusit till döds eller och mist något af händer och fötter eller och näsan.

Men med alt dhetta, så har dhenna vintern ändå varit een roligh vinter. Ty ehuruväl några varit olyckeliga, som olyckan har råkat, så at dhe blifvit skadda af dhen skarpa kiölden, så har man ändå hafft dhen förnöijelsen, at tidh effter annan altidh funnits något tidfördrif, i dhet dhe Svänska partierna esomofftast hafva hafft små actioner medh fienden och giorth fienden afbräk, ehuruväl fienden understundom stulit sigh till taga fångar utaf oss och alenast een gångh hela dhenna vinter giort infall i qvarteren på ett tyskt Dragonregemente, som är Öfverste Alfendels, hvilken och sielfv blefv fången. Med dhe Svänska partien hafva giort åhtskilliga infall på ryska regementer och föriagat dhem ifrån dhen ena ohrten till dhen andra.

Jagh måst nu sluta och recommenderar migh i Mon Coeurs ouphörliga nådh, som är intill min dödh min hiärtans aldrakiäresta Syster

underdånigast trognesta broder
och tiänare
CAROLUS

* * *

Brevet ovan är nummer 71 i Carlsons bok. Jag har valt att utesluta de inom klamrar gjorda rättelser, som denne gjort i texten.