I boken skildrar Per Anger, som vid krigsslutet var attaché vid den svenska beskickningen i Budapest, dels sin och beskickningens verksamhet i Ungern då nazisternas makt alltmer bröts, övertogs av de inhemska fascistiska pilkorsarna och till sist invaderades av de frambrytande ryssarna, dels sitt samarbete och samröre med Raoul Wallenberg.
Man bör inte glömma, att Anger var vän med Wallenberg. Men trots detta, är beskrivningen synbarligen att lita på, och Angers porträtt av den berömde svenske hjälten är vederhäftig och hans förbittring över att inte mer gjordes, för att rädda honom ur rysk fångenskap är påtaglig.
* * *
Vi får således läsa om Wallenbergs fantastiska insatser för det förföljda judiska folket 1944, som fortfarande, när nazisterna alltmer förlorade makt och inflytande i Europa, skickades i godsfinkor mot Auschwitz. Genom att utnyttja tyskarnas vilja att hålla goda diplomatiska kontakter med Sverige inför det annalkande slutet, kunde Wallenberg använda allehanda knep och slughet, för att utfärda så kallade "skyddspass" för de förföljda. Skyddspassen gjorde innehavaren i praktiken till svensk medborgare, och som sådan kunde man rimligen inte hållas fången av nazisterna.
Så genom hot och fjäsk, genom att bända och bryta regler, genom att förhandla med själva djävulen pressade Wallenberg tyskar och pilkorsare att släppa så många judar som möjligt, som sedan inhystes i "svenskhus", vilka räknades som byggnader som stod under direkt svenskt beskydd inne i Budapest. Man hade utverkat tillstånd av tyskarna att till de judar som kunde påvisa någon form av koppling till Sverige, utdela ett antal tusen skyddspass. Gränsen gav Wallenberg och beskickningen blanka fan i, och tryckte många fler skyddspass.
Spridningen av skyddspass kunde vara farofylld. Ett berömt exempel, som också Anger berättar om, var när Wallenberg rusade in på en tågstation med redan förbommade vagnar, där judar spärrats in. Han sprang då upp på vagnarnas tak, och kastade in skyddspass. Tyskarna sköt mot honom, men avsiktligt för högt. Och så kunde Wallenberg senare marschera i väg med dem han räddat.
* * *
Ett särskilt ämne i Angers bok, är detta med Sveriges förhållande till Wallenberg efter kriget. Som bekant fångades Wallenberg in av ryssarna och sattes i ryskt fängelse i Moskva. Förmodligen anklagades han för att ha varit amerikansk spion.
Officiellt avled Raoul Wallenberg sedan i fängelset 1947, men många vittnesbörd från frisläppta fångar har lämnats, om att de träffat Wallenberg långt efter det. Anger menar själv, när boken gavs ut i ny upplaga 1985, att Wallenberg då fortfarande mycket väl kunde vara vid liv.
Det officiella Sverige gjorde dock inledningsvis inte mycket mer än vad man formellt kunde förväntas göra, för att få hem Raoul Wallenberg. Man nöjde sig till en början med det första ryska beskedet, att Raoul Wallenberg inte fanns i Sovjet. Anger menar, att man mellan raderna till ryssarnas besked, kunde utläsa, att de var intresserade av fångutbyte: en fängslad kommunist eller flera mot att få hem Wallenberg. Så hade Sovjet många gånger förut hanterat liknande situationer. Men det officiella Sverige agerade inte. Måhända var rysskräcken alltför omfattande, när det kalla kriget svepte in som en historisk realitet.
Och vad som hände med Raoul Wallenberg vet vi fortfarande inte med säkerhet. Tio år efter att Per Anger gick ur tiden, och hundra år efter att Raoul Wallenberg en gång föddes. Kanske dog han verkligen 1947. Kanske levde han flera decennier senare fortfarande i rysk fångenskap.
* * *
Men Med Raoul Wallenberg i Budapest handlar inte uteslutande om Wallenbergs öde och Angers samarbete med honom. Det är också en storartad skildring av livet i en stad under belägring, där man får gömma sig för inkommande flyganfall och artilleribeskjutning, och där det är livsfarligt att förflytta sig över huvud taget. Anger och kollegor från svenska beskickningen kan till sist sättas under ryskt beskydd, och påbörja en årslång resa tillbaka till Sverige. De passerar då på sin resa Moskva, där — dem ovetandes — Raoul Wallenberg redan satt inspärrad i Ljubljankafängelset.
Per Anger skriver en fartfylld och koncentrerad prosa, och delar upp texten i korta kapitel, som hela tiden inbjuder till vidare läsning: ett kapitel till... ett kapitel till... ett kapitel till... Ursprungligen hade Anger och andra kollegor för avsikt att tillsammans skriva ett större arbete om tiden i Budapest. Det arbetet blev inte av, och Anger bestämde sig för att utöka sin del av detta tänkta arbete, och resultatet blev just Med Raoul Wallenberg i Budapest.
* * *
I år är det alltså 100 år sedan Raoul Wallenberg föddes. Låt oss hoppas att vi detta jubileumsår kan komma en bra bit längre, med att få det klargjort vad som egentligen hände med en av de största humanitetens hjältar som fötts inom våra gränster, och som med sina medarbetare räddade kanske uppemot hundratusen liv.
— — —
Med Raoul Wallenberg i Budapest, Per Anger, Nordstedts Faktapocket 1985. ISBN: 91-1-85-3331-0. 185 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar