Bokrecension: Ormens väg på hälleberget | Torgny Lindgren

Ormens väg på hälleberget är skriven av Torgny Lindgren (f. 1938).

På 1800-talet bor Jani med sin familj mellan Lycksele och Norsjö, i Kullmyrliden. Stugan har hans morfar byggt. Han råkade dock i fattigdom, varför Ol Karlsa köper stället och de där inneboende får börja betala arrende. Men när inga penningar finns, får Janis mor låta Ol Karlsa ta ut sin rätt i natura: i hans moders kött. Och när Ol Karlsa dör tager Karl Orsa, sonen, över, med samma typ av indrivning av arrende: först via modern, sen via systern, sen via Janis hustru. Det sker så naturligt så.

* * *

Lindgren skriver på dialekt. Och det på ett sätt som får berättelsen att bli så genuin den kan bli. Och trots att hela texten är skriven på denna norrländska, är den ändock ej så grov, att en sörlänning som jag själv får svårt att förstå. Och invävt i Janis berättelse, som är ställd som en enda lång bön till Vårherre, är uttryck från Karl XII:s bibel, på underskön gammalsvenska.

Det luktar jord, det luktar svett, det luktar äkta.

Och genom det jordnära berättargreppet, upplever vi visserligen att Karl Orsa och hans far förgriper sig på de fattiga; likväl sker det icke med trumma och bas. Familjen har inga penningar, så husbonn tar vad han kan; han utnyttjar sin position.

Och kring denna hopplösa, fattiga situation kretsar hela upplägget. Texten spänner över flera decennier, men stämningen av frustration och utsatthet är densamma. Övergreppen fortsätter: "Det är som det är", säger Janis mor.

Stämningen är dov, och liksom Job ifrågasätter Jani om detta verkligen var meningen: om det verkligen var så här som Vårherre hade tänkt sig det hela.

Och till mig talar berättelsen om en de besuttnas möjligheter, på de utsjasade och förtvivlades bekostnad. Jani och hans familj har nästan passiviserats inför det faktum som är: kan de inte betala arrendet i pengar, så får någon familjens kvinna betala i köttet. —

* * *

Torgny Lindgren delar in texten i korta kapitel. Meningarna är hela tiden pregnanta, laddade. De ligger mot varandra som stockarna i en trästuga. Och genom det dialektala och naturliga tilltalat skapas en kraftig realism, som får läsaren att tänka: just såhär kunde det nog vara. Folk som Karl Orsa, som kränker individens frihet, har väl säkert funnits i alla tider.
— — —
Ormens väg på hälleberget, Torgny Lindgren, En bok för alla 2003. ISBN: 91-7221-269-1. 152 sidor.