Sedelärande berättelse 1780 (och lite satanism)

Carl Grimberg bjuder på en underbar facsimil ur en läsebok från 1780: Kronprinsens barnbok. Grimberg själv skriver själv om boken: »På en nutidsmänniska verkar den helt enkelt förtjusande med sina lillgamla moralpredikningar...« (sid. 15)

Så här lyder en av dessa sedelärande berättelser:

»Nej, jag wil icke; jag gör det icke; nej, så sker det icke. Så swarade en gång et barn sina föräldrar.

Detta hörde grannen, som i det samma gick förbi.

Han kom bestört in i huset, och frågade, hwem den kunde wara, som wågade at så tala med sina föräldrar?

Han fann då, at det war det barnet, som ofta kommit til honom, och fått så många gåfwor af honom.

Det är et owärdigt barn, utbrast han helt förtörnad. Han wände det ryggen, och tillade: Aldrig skal det hädanefter mer komma öfwer min tröskel; ja, hela staden skal få weta, at detta barnet, om hwilket jag hyst så goda tankar, så illa upfört sig.

Saken blef snart bekant, och barnet blef af alt dygdigt folk föraktadt.«

Svenska folkets underbara öden, volym IX, sid. 13
P. A. Norstedt & Söner förlag 1924

Lärdomen av detta, torde väl vara, att ungar ska lyda och hålla käft och inte yttra en egen mening. Helt osökt kan jag därför kontrastera stycket ovan, med ett ur den satanistiska bibelparodin The Gospel of Satan av Secesh Bob L'Aloge:

»Honor thy father and thy mother only if they deserve thy honor: that thy days may be long upon the land which SATAN thy god gave thee. If they do not deserve thy honor, [then] damn them to eternity.« (Satans femte bud).

Denna senare lärdom känns på något vis sundare... — Men så gavs också Kronprinsens dagbok ut av samfundet »Pro fide et christianismo« (»För tro och kristet liv«). Hu!

— För övrigt trodde jag väl aldrig att jag skulle citera ur Grimbergs Svenska folkets underbara öden i samma inlägg som jag citerar ur en bok skriven av en satanist...