Bokrecension: Handbok för ateister

Handbok för ateister: En ateologisk betraktelse är skriven av den franske filosofen Michel Onfray. På franska har boken den något mer passande titeln Traité d'athéologie: Physique de la métaphysique.

Handbok för ateister är ett förintande frontalangrepp inte bara på den kristna, judiska och muslimska tron, men också på de reminiscenser av dessa religioner som fortfarande finns kvar i det västerländska postkristna samhället. Onfrays mission blir på så vis att försöka få upp läsarnas ögon för att religionen fortfarande styr våra tankar, efter att han grundligt nagelfarit de tre stora monoteismerna och förkastat dem och deras ideologier med besked. Han efterlyser därefter ett postkristet samhälle, där religiösa rester helt fallit ur nåder: förakt mot livet, köttet, sexualiteten, nedvärdering av kvinnan, fri vilja, etc.

* * *

Argumentationen rör sig på en teologiskfilosofisk nivå. Oftast är iakttagelserna sylvassa och religiösa företrädare skulle tvingas in i ett ordmoln av obskurantism för att ta sig förbi dem med religionen i behåll. Andra gånger är argumentationen mer tveksam, såsom det ideliga jämförandet med Hitler och hitlerismen i alla möjliga sammanhang. Hans ifrågasättande av huruvida Jesus från Nasaret verkligen fanns som historisk person är knappast i enlighet med majoritetsuppfattningen bland forskarna, även om dessa givetvis ofta är biaserade genom sin privata tro. Men jag menar själv att det gränsar till hyperskepticism att dra bort den fysiska personen Jesus från Nasaret ur historien och därmed jämställa honom med Zeus eller enhörningar – eller Gud – och andra fiktioner. Jag tror att kristendomen går att spåra tillbaka till en apokalyptiskt anstruken vandringspredikant i Israel omkring år 30 e.v.t.

Emellertid har Handbok för ateister ett stort värde. Den borde läsas och inte bara det, utan studeras i grundkursen i religionsvetenskap på universiteten. Det skulle nog skaka om de vidskepliga sällar som naiva och blåögda kommer dit i avsikt att tjäna kyrkan. Boken skulle där både ge nya perspektiv på de stora monoteismerna, men även skapa större förståelse för ateism och ateistisk diskurs.

* * *

Språket är franskt. Det märks även i översättningen: fransmännen skriver på ett särskilt sätt... Kapitlen är indelade i nietzscheartade aforismer: alltså förhållandevis korta avsnitt, där varje avsnitt bär ett tema och en diskussion av något särskilt tema. Även språkbruket – om än franskt i mycket – bär eko av Nietzsche, samma polemiska skärpa, samma argumentationsteknik. Språket är njutbart.

* * *

Själv är jag materialistisk ateist, efter att flera år varit så in i helvete kristen. Om någon satt Handbok för ateister i handen på mig när jag var ny i kristen tro, hade kanske infektionen kunnat stoppas tidigare, och med mindre möda och så begränsat en helsickes massa vedermöda som jag stod ut med senare.

Men även som ateist skärps mina tankar av de insikter Onfray delar med sig av så frikostigt. Inte minst är den utförliga prosaartade bibliografin värdefull, samt alla de personer som flimrar förbi i den övriga löptexten.

Och det vore väl en nåd att stilla bedja om, att fler religiösa faktiskt tog sig tid att fördjupa sig i intellektuella, ateistiska texter som dessa. Med penna i hand. Kanske skulle deras antal då decimeras ytterligare, och deras inflytande i samhället och idéformningen än mer brytas. Det mesta jobbet är redan gjort här i Sverige. Men än är uppgiften inte slut. Vi må i mycket ha gjort oss av med Gud som begrepp, men det postkristna samhället väntar fortfarande på att realiseras.
– – –
Handbok för ateister: En ateologisk betraktelse, Michel Onfray, Nya Doxa 2006. 287 sidor. ISBN: 91-578-0483-4.