Artikel år 1906: Om samlingar.

I Almanack för ungdom av år 1906 får jag lära mig vad det innebär att vara en sann samlare, i artikeln »Om samlingar.«

* * *

»Få personer ha väl under uppväxtåren gått alldeles fria från samlarevurmen i en eller annan form.

Pojkarna brukla 'kursa' med frimärken, en och annan med sigill, och flickorna med bokmärken, 'bilder' o. d., men båda angripas i våra dagar ganska intensivt av vurmen att samla vykort.

Samlarevurmen tillhör dock långt ifrån endast ungdomen, tvärtom finner man den verklige samlaren först hos medelåldern och därefter, och då nästan uteslutande bland det manliga släktet. Det är också vanligen först då, som samlarenitet vunnit stadga och form, hvarigenom det får sitt berättigande, men erkännas måste äfven, att många af de samlingar, hvilka utgöra mannaålderns stolthet, grundlagts i ungdomen. Men för att en samling någonsin skall kunna få något värde fordras, att den, liksom allt arbete, skall ske efter en viss plan och därjämte hafva möjlighet att en gång i tiden blifva mer eller mindre komplett.

En komplett samling har nämligen alltid sitt värde, äfven om föremålen i och för sig själfva skulle synas tämligen värdelösa. Fullständig blir samlingen ett stycke kulturhistoria, ofullständig eller rättare omöjlig att komplettera (d. v. s. hopskrapad utan plan) är och förblir den af noll eller intet värde och representerar endast en hel del bortkastad tid och förloradt kapital eller arbetskraft. Detta gäller tyvärr i allmänhet just de modärna vykortssamlingarne, och dock kan af vykort åstadkommas ganska värdefulla kollektioner.

Om man t. ex. som sitt mål att samla vykort från alla egendomar inom ett visst landskap eller län och får denna samling komplett, har den ett ganska stort värde, men för att någonsin kunna få den komplett, måste man sätta vissa gränser, utom hvilka man icke får gå. Så måste man angående egendomar bestämma sig för någon minimigräns t. ex. lägsta taxeringsvärdet ett visst år eller något dylikt, om man skall kunna hysa förhoppning om att någonsin få samlingen fulltalig. Fulltaliga sådana samlingar, länsvis ordnade och omfattande hela vårt land, skulle representera ett ganska aktningsbjudande värde, men bör då naturligtvis å bilden vara angifvet, hvilket år den är tagen. Af individuellt intresse är däremot en samling vykort från alla mera betydande platser, man besökt under en resa eller dylikt.

Af ofvanstående torde framgå, att sådana kollektioner, som man nu till dags får se, af alla möjliga slag af vykort, framställande blommor, fåglar, landskap, karrikatyrteckningar, taflor etc., allt i enda röra, om jag så får säga, är absolut värdelös.

Naturligtvis finnes det dock andra föremål än egendomar, som, reproducerade å vykort, kunna vara värda att samlas, t. ex. en framstående målares alla exponerade taflor o. d., hufvudsaken är endast, att det ligger en viss plan, en tanke bakom det hela, och att samlingen en gång i tiden kan hafva utsikt att blifva komplett, ty först då har den sitt berättigande.«

(sid. 145)

* * *

Jag kan knappast påstå att jag lever upp till den enhetlighet som författaren kräver av en sann samlare... Jag samlar på böcker. Knappast i särskild avsikt att samla någon sorts enhetlighet: snarare sätter jag ett värde i att ha en mångfacetterad samling. Jag samlar förvisso försiktigt på vykort med historiska motiv från Borås och trakterna häromkring. Men inte heller där med avsikt att nå någon sorts komplett samling. Och så samlar jag på bilder från Tredje riket, autentiska fotografier och vykort. Där är det stört omöjligt att uppnå en komplett samling. — Men jag vill gärna hävda att jag samlar. Ändå. Även om jag inte kan tillägna mig ärenamnet samlare. —