För mig är skrivandet en nerv i tillvaron. Jag skriver gärna.
Just nu:
Jag skriver i en femårskalender. Korta notiser, sammanfattningar av dagar. Det gör det möjligt att gå tillbaka i efterhand, och återskapa en dag, att minnas det som annars kanske varit oåtkomligt (någon ska ha sagt att man aldrig någonsin glömmer något, minnet blir bara oåtkomligt – kanske ligger det nåt i det). I femårskalendern skriver jag ibland korta reflektioner om tillvaron, eller små utrop. Det blir nån slags Twitter i dagboksform.
Jag bär med mig en anteckningsbok. En liten svart Moleskine. Däri får rymmas vad som behagar mig. Små situationsbeskrivningar (skrivna foton!), meningar som har betydelse för mig. Fragment av berättelser. Kanske någon dikt. Reflektioner av olika slag, kanske kring nåt jag läst.
Jag har en A5-bok, kinablock, extratjock. Där skriver jag för tillfället små berättelser, eller ibland början till berättelser, början och stämningssättare för berättelser.
Jag skriver för att jag tycker om att skriva.
Och jag vill skriva där jag står. Inte vänta på inspiration. Utan skapa text just nu. Jag tror nämligen inte särskilt mycket på inspiration. Jag tror mer på att faktiskt ta sig tid att sitta ner och producera text, att låta arbetet med texten få utrymme. Och att inte ha prestationsångest, utan att skriva och låta texten ta form.
fredag 29 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
när får vi se lite smakprov på de där berättelserna?
Återstår att se!
En bok du verkligen skulle gilla är "Den humanistiske misantropen" av Gustaf Ottosson. Med inslag av Ciorans bitterhet, Dostojevskijs meningsbyggnad och Nietzsches filosofier är den det mest tänkvärda som svensk litteratur sett sedan en lång tid tillbaka. Stark rekommendation.
Tack så mycket för tipset! Jag har nu lagt till boken i min önskelista på Adlibris - så nästa gång jag beställer så kan det nog bli den!
Åh så trevligt! Jag skrev i några år sådana där korta dagsbetraktelser, det händer ibland att jag saknar dem även om jag nu skriver dagbok när andan faller på (och det är rätt ofta)
Mm, fördelen med datummärkt bok är ju att det lättare blir av att skriva. Å andra sidan blir det mer bundet. Men det kanske är bra det med... Jag behöver ta mig mer tid till skrivande, vare sig det gäller telegramkorta dagsnotiser eller berättelser.
Läser delar av din blogg idag, då jag vilar mig frisk i sängen. Detta inlägg gillar jag (också!)...du kan gissa varför...
Skicka en kommentar