måndag 25 juni 2018

Bokrecension: Kap Farväl! | Harry Martinson

Kap Farväl! är en skriven av Harry Martinson (1904-1978). Boken utkom första gången 1933. Jag har läst en Delfinseriens tredje upplaga från 1974, med Martinsons egna justeringar av texten.

* * *

Som tonåring, på tjugotalet, gick den unge Harry Martinson till sjöss. På haven och i exotiska hamnar blev han kvar i omkring sju år. En del av de erfarenheter han under denna tid gjorde skildrar han i Kap Farväl! liksom han tidigare gjort det i Resor utan mål.

Kap Farväl! är en spretig samling episoder och dikter. Vi följer med ynglingen Martinson till fjärran hamnar och på fjärran hav. Vi är med honom som mässpojke och som eldare. Han berättar om när han sköter golven hos en välbeställd familj i Brasilien. Han berättar om när han med en kastlös ung kvinna besöker ett föråldrat tivoli i Bombay. Och mycket mer.

Boken är inte lång, men den tar ändå sin tid att läsa — åtminstone för mig. Dels beror det väl på sjömansjargongen och -terminologin, och dels på en benägenhet till svengelska och en aning sökta metaforer.

Vare det långt ifrån mig att kritisera den senare nobelpristagaren Martinsons språkbruk, men jag har ibland svårt att hamna i samklang med hans ton, det skall erkännas.

* * *

Den första episoden i boken, "Grekisk tragedi", är den som gör starkast intryck på mig.

När den utspelar sig är Martinson fortfarande helt ung och tjänstgör i mässen på ett grekisktregistrerat fartyg, som bär en last av plank, långt över den rekommenderade mängden. De är på väg till Argentina från Florida.

Men så kommer cyklonen. Den hotar att sänka fartyget, som lägger sig nästan på sidan, innan man lyckas kapa lastens förtöjningar så den far överbord. Sjömän mister livet, men fartyget räddas.

Här, liksom i de andra berättelserna, lyckas Martinson skildra livet som sjöman på ett utmärkt sätt. Förutom att denna berättelse har en tillsats av stor dramatik i och med det hotande skeppsbrottet.

* * *

Kap Farväl! har sin stora styrka i atmosfärskapandet. Det är svårt att inte dras med i den proletära sjömanstillvaron, att känna att det erbjöd det stora äventyret, de stora möjligheterna att få se sig omkring i världen. Att man så kunde få vara med om ting som väl knappt andra än andra sjömän riktigt kunde förstå.

På så vis ligger det också ett drag av nostalgi över hela boken. Redan när Martinson gav ut den på 30-talet var nog mycket förändrat, för att nu inte tala om hur det måste ha förändrats jämfört med i dag.

Så, Kap Farväl! berättar om en sjömanstillvaro i en svunnen tid. Därmed blir det också ett intressant historiskt dokument — oavsett hur stora friheter Martinson tagit sig vid nedtecknandet av sina minnen — av hur den tillvaron kunde te sig för mängder av alltmer saltstänkta människor jorden kring.
– – –
Kap Farväl!, Harry Martinson. Bokförlaget Aldus/Delfinserien 1974. ISBN: 91-0-029223-0. 137 sidor.

0 kommentarer: