lördag 20 augusti 2011

Bokrecension: Landet utanför | Kristina Mattsson

Landet utanför: Ett reportage om Sverige bortom storstaden är skriven av journalisten Kristina Mattsson.

Under 2009 – 2010 gjorde Kristina Mattsson resor landet runt för att ta reda på hur det egentligen ligger till med den svenska landsbygden. Resultatet av dessa efterforskningar föreligger i hennes bok Landet utanför.

Och det är ingen munter läsning. Jag skulle snarare vilja kalla det en svanesång över den svenska landsbygden. Mattsson gör vad hon kan för att lyfta fram byar och små samhällen som lyckats vända trenden av avfolkning, men den generella riktningen är tydlig: landsbygden är döende.

Man kan av Mattssons bok förstå att anledningarna härtill är många. De unga flyttar från den avlägsna by där de fötts, för att skaffa sig en utbildning, och när de är färdigutbildade finns det inte några jobb åt dem i hembygden. De blir kvar i städerna. Och de som dock bor kvar, märker hur luften alltmer går ur ekonomin. Affärerna slår igen. Och apoteken. Och bensinmackarna. Eleverna i skolorna sjunker.

Och de som trots allt kommer tillbaka, möts märkligt nog ofta av bostadsbrist, konstaterar Mattsson. Anledningen till det, är att de tomma hus som finns i mängder, ofta ägs av familjer i storstadsregionerna; de har vuxit upp där eller ärvt dem och använder dem som sommarstugor; att sälja dem kommer inte på tal: i det finns det helt enkelt inga pengar. Investerar man i sina hus, kan man inte räkna med att få pengarna tillbaka vid en eventuell försäljning. Så man väljer helt enkelt att ha dem kvar.

* * *

Stora industrier höll förr ofta liv i ett helt distrikt på grund av de arbetstillfällen de direkt skapade i själva industrin, men också genom de arbetstillfällen som kom till när industrin behöver underleverantörer och de som arbetar där behöver affärer och andra inrättningar. Men industrierna rationaliserar. Det arbete som tidigare kunde utföras i gruvor av femtusen man, kan nu skötas mycket effektivare av tusen man med hjälp av teknologi. Så folk blir utan arbete, och flyttar.

Samtidigt blir de kvar som är äldst. På sikt kommer de äldsta i småsamhällena på landsbygden att vara i majoritet, och deras omvårdnad och sjukvård kostar på, samtidigt som det inte finns skatteunderlag för att bekosta den, eller kanske inte ens folk kvar som kan sysselsättas i omvårdnadsyrkena.

Staten gör vad den kan. Den skjuter till pengar, liksom EU skjuter till pengar. Man placerar invandrare i avfolkningsbygder, bara för att få se att de inte accepteras och snabbt flyttar därifrån. Entreprenörsandar har ingen lokal bank att söka lån hos, utan tvingas åka långa vägar till banker där de inte är kända, och där man kanske inte har någon insikt i hur de branscher fungerar, som är vanliga på landsbygden.

Där man dock har lyckats, verkar det ofta bero på lyckliga omständigheter. Åre har sin turistnäring. I Haparanda har IKEA slagit upp, och betjänar befolkningen runt omkring, även över landsgränsen. Men många av de framtidsutsikter som optimistiskt lagda analytiker och politiker visar upp synes just vara önskedrömmar. En politiker uttalar sig om att växthuseffekten kommer att få den effekten, att folk drar sig till Jämtland. Någon annan hoppas på en invasion av holländare som en injektion av nytt folk.

Men sanningen är, att folk flyttar från landsbygden. De som flyttar in, är oftast personer som närmar sig pensionsåldern. Yngre personer är ovanliga. Och arbetstillfällena för dem är få. Och svårigheterna för dem att etablera nytt är ofta stora.

* * *

Kanske är det inte den här bilden Kristina Mattsson vill måla av landsbygden. Men det är den bilden jag får. Själv vill jag mer än gärna bo utanför staden längre fram.

Men man bör nog vara medveten om, att det inte går att hålla folk kvar på landsbygden till varje pris. Det hade knappast varit rätt att tvinga LKAB att bortse från ny teknologi vid malmbrytning, för att på så sätt hålla fler personer kvar vid fysiskt påfrestande jobb. Det liknar problemen som uppstod för lykttändarna i London, när gatubelysningen blev elektrisk och deras tjänster inte längre behövdes: utvecklingen kan inte och bör inte hindras. Och en bygd som förlorat sin industri till ett land med lägre lönenivå — ja, det är inte rimligt att staten ska hålla samhället vid liv ad infinitum med konstgjord metod, för att kompensera för en industri som inte längre finns kvar.

Urbaniseringen kommer att fortsätta. Byar kommer att försvinna. Det är tragiskt, inte minst för dem som ännu bor där. Men jag tror inte att det är en utveckling som kan hindras.
— — —
Landet utanför: Ett reportage om Sverige bortom storstaden, Kristina Mattsson, Leopard förlag 2011. ISBN: 978-91-7343-356-3. 207 sidor.

2 kommentarer:

mimmimarie sa...

Jag är part i målet skulle man kunna säga och vill absolut inte att "min" landsbygd ska dö ut.
http://mimmimarie.blogspot.com/2011/01/landet-utanfor.html

Creutz sa...

Nej, precis. Jag älskar livet utanför staden, och kommer en bra bit från närmaste storstad. Dessvärre tror jag tendensen i majoriteten av fallen är just sådan som Mattsson är inne på: åtskilliga samhällens långsamma tillbakagång.