tisdag 1 februari 2022

Bokrecension: Schack | Stefan Zweig

Bild: Rafael Rex FelisildaUnsplash

Schack (ty. Schachnovelle) är en novell av Stefan Zweig (1881–1942). Verket skrevs på tyska, men utkom postumt första gången i portugisisk översättning 1942, och först senare samma år i en begränsad upplaga på originalspråket. 

Jag har läst verket i svensk översättning av Hugo Hultenberg i en eboksversion från 2020.

* * *

Det torde vara en utmaning att skriva en novell där schackspelande är centralt för handlingen samtidigt som berättelsen lyckas upprätthålla både litterär spänst och spänning för någon sin inte är inbiten schackspelare. Jo, schack är ett givande spel, men schack som litteratur – det känns kanske inte självklart givet.

Stefan Zweig lyckas skriva en sådan berättelse.

På ett fartyg någon gång omkring 1940 träffar berättarjaget österrikaren Dr. B. som nyligen suttit fängslad av Gestapo. För att bevara sin psykiska hälsa har han spelat schack i sitt huvud under månader. Men spelandet, som räddade honom, utvecklades till en mani som förde honom till sammanbrott: han kunde inte sluta tänka eller drömma om schackpartier.

Ombord på fartyget får Dr. B. av en händelse möjlighet att möta den regerande världsmästaren i schack. Frågan är hur den ömtålige Dr. B. hanterar att återigen nalkas schackspelet.

* * *

Stefan Zweig låter de stora världshändelserna som nyss timat och fortfarande pågår när han skriver novellen bilda naturlig förutsättning och miljö för handlingen. 

I sin tid blir Schack därmed ett varningsrop om den brutala nazismens framfart i Europa, men handlar samtidigt inte om nazismens framväxt och barbari på generell nivå, utan om en enskild mans betryck, räddning och mani. Dr. B. räddade sig från terrorn, men bär ärren från själva räddningsmedlet inom sig.

Dr. B. var endast intressant för Gestapo i kraft av sina kunskaper om ekonomiska tillgångar hos hov och kyrka. Det förklarar väl att nazisterna istället för att vidare internera honom när man inte längre tror sig kunna utvinna något av honom, helt enkelt landsförvisar honom. — Han är en man på flykt från sitt hemland, liksom även Stefan Zweig som judisk författare lämnat Österrike undan det överhängande nazistiska hotet.

Det kunde säkert gå att utvinna diverse allegoriska tolkningar av Schack. Men låt oss avstå: som intrikat och psykologiskt skarpsinnigt personporträtt äger den tillräcklig styrka.
– – –
Stefan Zweig, Schack (ty. Schachnovelle). Övers. Hugo Hultenberg. E-boksupplaga. Stockholm: Modernista, 2020.

2 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

en bok av Zweig jag inte kände till, blir nyfiken.

Creutz sa...

Det är onekligen en välskriven berättelse.