Bokrecension: Då | K. W. Gullers, Carl-Adam Nycop

Gränsvakt. Ur Försvarsstabens personalavdelnings Varför står jag här (1942)

Då. Våra beredskapsår 1939–1945 är skriven av Carl-Adam Nycop (1909–2006). Fotografierna har tagits av K. W. Gullers (1916–1998). Boken utkom första gången 1974. Jag har läst en upplaga från 1975.

* * *

År 1974, när första upplagan av Då. Våra beredskapsår 1939–1945 kom ut, hade det bara gått tjugonio år sedan krigsslutet. Kriget var för den tidens läsare inte avlägsnare än vad året 1992 är för oss i dag. Därmed torde boken ha fungerat som en påminnelse för dem som upplevt beredskapstiden om hur det verkligen var, liksom en introduktion till ämnet för dem som var för unga för att själva ha upplevt det.

Nu är det sjuttiosex år sedan andra världskriget tog slut, och det är långt ifrån lika vanligt som 1974 att vi har levande minnen kvar av beredskapsåren. — Inte minst därför, att de som har egna minnen har blivit färre, fyller boken en viktig funktion för oss, sentida läsare: genom verkets exposé över åren och företeelserna kommer vi lite närmare en tid som våra föräldrar eller kanske far- och morföräldrar upplevde och genomlevde.

Det handlar om ransonseringskort, om sportprofiler, om transiteringståg, om mörkläggning, om produktion, arbete, industri, jordbruk. Det handlar om mobilisering och hemvärn. Om starka opinionsröster och om censur. Om cykelsemestrar och nöjesliv. Om att var beredd och om att vara försiktig.

Formatet är en så kallad ”bokfilm”, en idé som byggde på stort uppslagna bilder med förklarande texter, här kompletterade även med fördjupningskapitel. Men bilderna är helt centrala: ofta ganska vardagliga sådana, som ska ge en känsla för det vardagliga livet, även om fotografierna är tagna vid exceptionella tillfällen: en soldat vakande i ett snövärn, livet på logementet, en man med en plog dragen av två hästar, kung Gustaf V på jakttur i skogen.

* * *

Då. Våra beredskapsår 1939–1945 ger ett starkt intryck av den svenska neutralitetens ömtålighet: hur man försökte att balansera, men alltid hade övervikt åt det ena eller andra hållet; åt tyskarna i början av kriget, åt de allierade mot senare delen av kriget. 

Ja, neutraliteten och den vanskliga balansgången höll Sverige utanför kriget, med eftergifter här och var, men det kan inte alltid ha varit lätt att se de kämpande finnarna eller norrmännen eller de ockuperade danskarna i ögonen utifrån denna position, hur redo vi än stod med skarpladdade vapen utmed gränserna, redo att försvara neutraliteten både mot övergrepp från diktaturerna och demokratierna. 

Genom decenniernas avstånd kan vi ge vår fulla beundran åt folk som Torgny Segerstedt, som talade ur skägget i sina spalter. Den beundran är han mer än värd. Men låt oss för all del inte vara anakronistiska och glömma vad som motiverade de som motarbetade folk av Segerstedts kaliber: man ville till varje pris undvika möjligheten av ett stridande, blödande och omsider ockuperat svenskt rike.

* * *

Författare till texterna i  Då. Våra beredskapsår 1939–1945 är journalisten Carl-Adam Nycop, fotografierna är tagna av K. W. Gullers. 

Tillsammans ger texterna och fotografierna utmärkta bilder av atmosfären i Sverige under de dramatiska åren 1939–1945, då kriget fanns alldeles i närheten, men då också liv fortsatte levas som vanligt, så långt det var möjligt, i beredskap, brist och bemödanden, i ansträngningar som trots allt måste varit mycket mindre än de som drabbade länder alldeles i närheten.
– – –
K. W. Gullers, Carl-Adam Nycop, Då. Våra beredskapsår 1939–1945. Höganäs: Bra Böcker, 1975. Utan sidnumrering.