Boken utkom första gången 1983. Jag har läst Litteraturbankens e-boksupplaga från 2021.
* * *
Bang torde vara en av 1900-talets mer berömda journalister, och hennes verksamhetstid spänner över åtskilliga decennier. Det innebär givetvis att hon med tiden lärt känna många, många celebriteter, både svenska och utländska.
Det är också påfallande i den samling intervjuporträtt som samlades i Profiler, att flera av dem som hon här skriver om har hon också en personlig vänskapsrelation med, säkert genom att förut ha intervjuat dem. Det gör att hon visserligen står i ett speciellt förhållande till dessa intervjuobjekt, som möjligen kan äventyra en journalistisk objektivitet, men som nog också innebär att intervjuobjekten många gånger sänker garden och kanske talar lite öppnare än de eljest gjort inför en helt okänd journalist.
Porträtten i Profiler är många. De intervjuade är organiserade i bokstavsordning och blir således ställda i en intressant blandning. Det rör sig framförallt om kulturella — ofta litterära — och politiska gestalter, många av dem framstår i våra dagar som mer eller mindre legendariska: de var för Bang dagsaktuella personer, nu är de historiska figurer.
Bang påpekar i sin inledning att texterna var skrivna just för dagen, ”dagsländor”, som hon själv skriver. Men nu, med många års perspektiv, framstår de som historiska dokument, som låter oss andas lite av den luft som sedan länge blåst undan, se leenden som blixtrat i en annan tid.
Några namn förtecknande de som Bang skriver om må nämnas: Frans G. Bengtsson är först i raden:
"Cigarrettröken lägger sig som en impertinent gloria kring Frans G:s tvåvåningspanna, vittra anekdoter hugger varann i svansen, gammal fin konjak glimmar mahognybrun i silverpytsar, det doftar av hemplockad svamp."
Ja, i ungefär sådan miljö vill man väl tänka sig denne författare och essayist.
Vidare möter man i samlingen, för att göra ett urval, Bo Bergman, Ingrid Bergman, Gunnar Ekelöf, Karl Gerhard, Per Hallström, Sven Hedin, Harry Martinson, Vilhelm Moberg — som tar sitt liv innan publiceringen —, Gustav Möller, Agda Rössel och Elin Wägner. Samt alltså åtskilliga fler.
* * *
Porträtten är inte kritiska enligt modellen att ställa någon mot väggen. Det är välvilligt förstående skildringar av människor och stillsamma och resonerande samtal.
Visserligen polemiserar Bang mot Harry Martinsons tal om Elin Wägner när Martinson tar sitt inträde i Svenska Akademien, men annars attackerar hon aldrig dem hon intervjuar. Det är nog i allmänhet ett bra recept för att få dem att tala öppet och avslappnat. Resultatet blir sympatiska målningar i text, med många fina detaljer medtagna.
Bang skriver en tillgänglig och en aning slängig prosa, som stundom kunde varit en aning stramare, om jag själv får ta mig fräckheten att ytterligt försiktigt framföra någon kritik. Men det blir aldrig tråkigt eller torrt, inte heller i de fall då jag inte alls eller knappt känner till de personer som får sina porträtt skrivna.
– – –
Barbro Alving, Profiler. Stockholm: Gidlunds, 1983. Digitaliserad som epub av Litteraturbanken 2021.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar