onsdag 29 januari 2020

Bokrecension: Tysklands historia | James Hawes

Bacharach, Rheinland, Tyskland (1890). 
Tysklands historia: Från Caesar till Merkel (eng. The Shortest History of Germany) är skriven av James Hawes (f. 1960), brittisk författare och universitetslärare i tyska.

Boken utkom på engelska 2017 och i svensk översättning av Kjell Waltman och Inge LR Larsson 2019.

* * *

Tysklands historia är komplicerad. Ja, det är väl egentligen oriktigt att i historisk mening tala om ett Tyskland. Landet har transformerats genom tiderna – gång på gång på gång. Samtidigt som mycket, ironiskt nog, blivit sig likt, som visas av James Hawes i Tysklands historia.

Boken är populärt skriven, utan akademiska anspråk. Mot slutet blir den häftigt argumenterande i ett måhända kontroversiellt ärende.

Det säger sig självt att en relativt kort bok – vars originaltitel dessutom uttryckligen säger att det är fråga om "den kortaste historien" om Tyskland – måste måla med breda, tydliga stråk. Det blir som att försöka rita en karta på ett visitkort: somliga tydliga drag kan komma med, detaljer få stå efter. Men vilka drag som bör göras tydliga och vilka som inte bör vara lika framträdande kan diskuteras.

Hawes börjar i romersk tid, när Caesar är i Gallien och gör avstickare in på andra sidan av Rhen och slutar i 2018 års Tyskland. I sin framställning tar han särskilt fasta på de skillnader han ser mellan det tyska västerut och det tyska österut, Oselbien. Långt innan delningen i Väst- och Östtyskland spårar han markanta kulturskillnader mellan de olika delarna, skillnader som förblivit efter återföreningen.

* * *

I senare delen av Tysklands historia beskriver Hawes hur östra Tyskland fortsätter att kosta västra Tyskland stora pengar och dessutom i förhållande till västra Tyskland hyser folk med mer radikala politiska idéer: överrepresentationen för höger- och vänsterytterkantspartier fastslås med kartor.

Hawes verkar rentav mena att östra Tyskland, Ostelbien, inte är och aldrig varit en egentlig av västeuropa, utan är något ganz Anders, fastän Preussen upphört att existera: ett område klämt mellan slaviskt och västeuropeiskt.

Så vad göra? Jo, västra Tyskland – det som för Hawes mer eller mindre framstår som det egentliga Tyskland, tidigare i historien ungefär området öster om Rhen, väster om Elbe – borde sluta ha tålamod med dem i öst, sluta pumpa in pengar i östra landsändan, ja, låta dem där borta klara sig själva. De är ändå inte starka nog för att på demokratisk väg påverka den politiska makten.

Man behöver inte vara nostalgisk anhängare av vare sig Preussen eller Östtyskland för att tycka att det är en häpnadsväckande osympatisk inställning, som riskerar att cementera kulturella barriärer och ömsesidiga fördomar.

* * *

Till det fina med Tysklands historia hör de många pedagogiska illustrationerna och figurerna. Språket är ledigt och lätt. Det finns uppfattningar och beskrivningar som jag kanske skulle sätta ett frågetecken efter eller önskat utvecklat – till exempel nedvärderingarna av protestantismen och hyllandet av katolicismen – men de stora dragen i de historiska skildringarna är intressanta och givande.

En stor invändning gentemot bokens upplägg är hur utrymmet har fördelats. Den komplexa tiden mellan åren 983-1525 får trängas på 25 trycksidor, medan tiden 1525-nutid får breda ut sig på 161 trycksidor. Proportionerna upplever jag inte som helt självklara i en översiktsbok som begynner sin redogörelse redan i antiken. Kanske kunde åtminstone 75 sidor kunnat få ägnas åt att behandla den tidigare epoken, rentav på den senare epokens bekostnad?


* * *

Tysklands historia hade varit en bättre bok om den varit mindre polemisk. Nu balanserar den mellan en hurtig lärobok som gärna drar paralleller till nutiden och ett politiskt debattinlägg. Endera hade räckt.
– – –
Tysklands historia: Från Caesar till Merkel (eng. The Shortest History of Germany), övers. Kjell Waltman, Inge RL Larsson. Lind & Co 2019. ISBN: 978-91-7779-820-0. 247 sidor.

0 kommentarer: