Boken utkom på engelska 2015 och i svensk översättning av John-Henri Holmberg (f. 1949) år 2016.
* * *
Besatthet är ett nyckelord för att beskriva mycket av Den som finner. Främst då en viss Morris Bellamys besatthet av författaren John Rothstein, en tillbakadragen figur som främst gjort sig känd för sina tre romaner om Jimmy Gold.
Men Bellamy är inte särdeles nöjd med hur romansviten slutat, hur rebellen Jimmy Gold börjat tjäna dollarn. När han får ett hum om att den åldrade Rothstein i sin avlägset belägna gård möjligen förvarar ett manuskript till en fortsättning av serien kombinerar han detta faktum med möjligheten att Rothstein också förvarar en hel del pengar där för att övertyga några kamrater om att de ska bryta sig in hos honom.
Det slutar med mord.
Och så begynner en kedja av händelser som spänner över decennier. Bellamy gömmer de Moleskine-anteckningsböcker han kommit över, och de hittas över trettio år senare av en grabb, Peter Saubers, som av en ödets ironi också han är förtjust i böckerna om Jimmy Gold.
Men Morris som tillbringat trettiofem år i fängelse för ett annat brott är högst intresserad av att få böckerna tillbaka när han väl är utsläppt.
Där har vi upplägget till en tät thrillerberättelse av klassiskt Stephen King-snitt, fastän de övernaturliga händelserna här är rejält nedtonade, men inte borta. Men den naturliga berättartekniken är densamma som King-läsaren är van vid, realismen är påtaglig, och alltihop utspelar sig givetvis i New England.
* * *
Den som finner är spännande. För att få in f.d. polisen Bill Hodges i intrigen får man tillåta King att tillskriva Hodges en rätt enastående intuitiv förmåga, men gör man det faller historien på plats, bit för bit, obevekligt och rakt mot sitt slutmål, sin final.
Kontrasten kunde inte vara större mellan historiens skurk, Bellamy, och dess hjälte, Peter Saubers.
Den förre har i sin besatthet av författaren Rothstein utvecklats till ett monster som är berett att gå över lik för att nå sitt mål: att komma åt anteckningsböckerna han gömt för så längesen. Den senare är en mönstergosse som vill alla väl, främst sin familj och i synnerhet sin lillasyster. I honom finns inget mörker, förutom den oroande vetskapen om att han innehar de där böckerna, och inte vet riktigt vad han ska ta sig till med dem.
Stephen King excellerar, som vanligt, i att stoppa in det besvärande i det lugna, vanliga. I detta fallet är det inte ett monster som gömmer sig under jorden som är problemet, inte heller har huvudpersonerna fastnat liksom utanför tiden. Utan här är det helt enkelt ett helt inomvärldsligt brott, ett mord, som skapar assonansen och får följdverkningar för de inblandade.
Den som finner är en berättelse för sig. På ett ytligt sätt är väl romanen en syssling till Lida, åtminstone vad beträffar temat besatthet av en författare och att någon skadar denne. Men i övrigt finns få likheter.
Frågan man kanske kan ställa sig efter läsningen är: hur långt skulle man själv vara beredd att gå för att komma över och bevara något som just för en själv är ovärderligt? Bellamy och Saubers skulle besvara den frågan olika.
– – –
Den som finner (eng. Finders Keepers), Stephen King. Övers. John-Henri Holmberg. Månpocket 2016. ISBN: 978-91-7503-577-2. 397 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar