 |
| Via Appia ca. 1880-1895. Fratelli Alinari. Foto: Rijksmuseum. |
Jag har läst boken i svensk översättning av Marina Weilguni (f. 1956). Den upplagan kom ut 2016.
* * *
SPQR rymmer stora perspektiv. Ungefär tusen år av romersk historia ryms mellan dess pärmar. Från Roms ödmjuka begynnelse, via kungatiden och republiken till kejsardömet. Den avslutas när alla fria personer på romerskt territorium tilldelas romerskt medborgarskap år 212 evt.
Men SPQR är ingen vanlig historiebok.
Visserligen är upplägget grovt kronologiskt, men det är inte en uppradning av biografier och anekdoter som fyller sidorna. Det Beard intresserar sig för är utvecklingslinjer och analyser: vad som gjorde Rom till just Rom, vilka vägar som bar fram till imperiet, vilka förutsättningar som fanns som dess grundstenar.
Visst berättar Beard om många stora gestalter i den romerska historien, särskilt om Cicero, men det rör sig då inte om beskrivningar av deras liv av typen ”först gjorde han det, sen gjorde han det och så dog han”. Det handlar då snarare om vad personen betydde för Rom, vad personens handlingar berättar om den tid han levde i.
* * *
Ett intressant grepp som Beard använder, är att antyda motbilder.
Det källmaterial som vi har kvar, och som främst börjar flöda under första århundradet före vår tideräkning, skildrar i regel en sida av konflikter: i första hand är det segrarens historia som finns bevarad. Därtill kan missförstånd ha letat sig in, som förvränger bilden oavsiktligt.
Genom att närstudera texter som dessa lyckas emellertid Beard skissa upp hur det historiska förloppet kan ha tett sig från ett annat perspektiv. Gaius Caligulas livslopp skärskådas till exempel på detta vis. Några säkra svar kan inte utvinnas utifrån sådana hypoteser, men det kan visa på att den historiska verkligheten kanske kan ha varit på ett annat sätt än hur vi vanligen tänker oss den, och hur den har traderats i det källmaterial som finns kvar.
Sådana noggranna textstudier möjliggör också delvis en omformulering av den traditionella bilden av det mycket tidiga Rom.
Det antika källmaterialet som täcker denna period är i regel flera århundraden yngre än händelserna själva. Myt och historia har förmälts till en legering som inte enkelt går att separera.
Men med hjälp av arkeologi kan ändå Beard dra slutsatser om att det i Rom fanns en bosättning långt före det berömda år 753 fvt, när Romulus enligt den formella traditionen ska ha grundlagt staden. Vad gäller kungarna under den ökända monarkin förefaller Beard beredd att acceptera att det verkligen var fråga om en monarki, men samtidigt menar hon att vi inte kan veta så mycket mer om den tiden ur rent historisk synpunkt.
* * *
Men ändå är SPQR inte uteslutande berättelsen om de stora förloppen, utvecklingslinjer över sekler och imperiebyggande. Beard stannar också emellanåt upp inför den vanlige romaren, som tillhörde den enorma massa av folk som inte hörs i litteraturen eller endast skymtar fram. Hon berättar om grasserande sjukdomar, om värderingar vi inte längre delar med romarna, om fattigdom. Hon berättar om kvinnor, om barn. Om arbetare, om medelklass.
Men också om hur den vanlige romaren nog föga berördes av vem som till exempel satt på kejsartronen under kejsartiden. Det stormade och avrättades bland aristokratin: komplotter och misstankar fanns det gott om. Men för den vanlige romaren på den romerska landsbygden torde det ha betytt föga om det satt en Nero eller en Marcus Aurelius som princeps.
Hon berör också hur den romerska civilisationen, dess way of life breder ut sig i nya territorier och skapar ett slags hybridkulturer. Romarna försökte inte påtvinga någon sin egen kultur: men romersk kultur växer ibland upp underifrån snarare än påtvingat ovanifrån. De erövrade anpassar sig till ett liv i ett större sammanhang än förut: det romerska sammanhanget.
* * *
Den som sett Mary Beards dokumentärserie Meet the Romans vet att hon är en utmärkt och engagerande berättare. Boken ger också uttryck för samma berättarglädje, pedagogik och värme.
Beard är ingen okritisk betraktare av Rom och dess medborgare och ledare, men hon är onekligen en kännare av dem. Man får intryck av att hon skulle kunna peka på vilken pelare som helst i den urgamla staden och måla upp hur just den passar in i den stora bilden: bilden av hur den lilla byn lyckades expandera till ett världsrike på några sekler.
* * *
SPQR är den osannolika men sanna historien om hur en avsides belägen men strategiskt placerad stad på den italiska halvön lägger en stor del av den kända världen under sig. Senatorer, konsuler och kejsare, bönder, tiggare och legionärer passerar revy, men det romerska riket bestod – under lång tid. Och när boken når sitt slut, är det ännu ett jätteimperium, redo att påbörja ett nytt millennium, på delvis nya villkor och i ny gestalt.
Mary Beard lyckas begripliggöra hur processerna såg ut som ledde till det kända resultatet, staden av marmor med tjänstemän utspridda från väst till öst och syd till nord. Hon påpekar inbyggda svagheter i det romerska systemet likaväl som fördelar. Hon kritiserar, analyserar och förklarar. Hon undviker elegant plottrighet, och visar pedagogiskt ur Rom utvecklades.
Det nära och textkritiska förhållandet till de textkällorna, vare sig dessa är stort uppslagna historieverk eller texter på gravstenar eller monument, är mycket tilltalande, och hjälper läsaren att förstå lite mer av inte bara vad som sägs, utan möjligen också lite mer av vad som inte sägs: vad som ansågs relevant, vad som inte ansågs relevant. Det är lika spännande att försöka höra de ohörda rösterna genom de skrivna orden som de hörda.
– – –
SPQR: Historien om det antika Rom (eng. SPQR: A History of Ancient Rome), Mary Beard. Övers. Marina Weilguni. Norstedts 2016. ISBN: 978-91-1-307380-4. 575 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar