Konträra katekesen: Herrens bön

A V D E L N I N G 

H E R R E N S  B Ö N

Fader vår, som är i himmelen

Det är, vi erkänner en person vi ej förnimmer som inte bara existerande, utan därtill som vår Fader, alltså upphov till vår egen existens. Vi ställer honom i våra jordiska föräldrars ställe som styvfar. Denne fader äger icke tillvaro här ibland oss, utan är placerad på en för tanke och handling nu oåtkomlig plats, den plats som antika skrifter kallar himmelen.

Matt. 23:9: ”Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen.”
Joh. 3:13: ”Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen.”

Helgat varde ditt namn

Det är, styvfadern äger ett namn som inte ofta används, nämligen Jahve. I rädsla för att missbruka detta den provinsielle krigargudens forntida namn används titlar som just fader, men även Herre. I bönen ber vi att namnet Jahve skall förbli avskilt, heligt och alltså ej tillgängligt för bruk annat än vid särskilda tillfällen, om ens då.

2 Mos. 20:7: ” Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.”

Tillkomme ditt rike

Det är, att vi ber om att en annan världsordning ska bryta fram som inte utgår från behov som växer fram ur människohjärtan, utan ur styvfadern Jahves vilja, vilken vi antar att vi känner och resignerat accepterar. I detta nya konungadöme är Jahve autonom härskare, där varje människa med nödvändighet underkastar sig honom.

Jes. 45:23: ”Jag svär vid mig själv, det jag säger är sant, mitt ord står fast: För mig skall alla böja knä, alla skall svära mig tro het.”

Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden

Det är, att vi bekänner att vår egen vilja underordnar sig Jahves önskningar, som vi inte känner på annat sätt än genom vår egen föreställning och antika mäns nedskrivna föreställningar om samme Jahves önskemål vad beträffar mänskligheten och hela tillvaron. På den plats som antika skrifter kallar himmelen får hans vilja tänkas vara oinskränkt: samma ordning ber vi om införandet av här på jorden.

Ps. 143:10: "Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud."

Vårt dagliga bröd, giv oss i dag

Det är, att vi frånkänner oss förmågan att själva skapa förutsättningar för vårt födande och det vi behöver, utan vi ställer oss för vårt uppehälle och liv i beroendeförhållande till Jahve, som vi önskar skall förse oss det vi för dagen behöver vår ansträngning förutan.

Luk 12:29-30: ”Tänk inte på hur ni skall få något att äta och dricka, och oroa er inte. Allt sådant jagar hedningarna i världen efter. Men er fader vet att ni behöver detta. Sök i stället hans rike, så skall ni få det andra också.”

Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro

Det är, vi förutsätter att vi förargat Jahve och därför står i skuld till honom. Vi ber emellertid krigsguden att förlåta oss vad än det är vi har felat i gentemot honom, där han är i sin tillvaro bortom tid och rum, eftersom vi här i vår tillvaro förlåter dem som häftar i skuld till oss.

Syr. 28:2: ”Förlåt din nästa den orätt han har gjort, så utplånas dina egna synder när du ber.”

Och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo

Det är, vi ber om att Jahve inte skall plåga oss med prövningar, som han annars förutsätts ha utsatt oss för om vi icke bett honom att låta bli. Hellre vill vi att han befriar oss från allt ont, och vi lägger det så på honom att lyfta oss från ondskan, snarare än att själva agerar för att förminska ondskan och dess effekter av lidande. Vi lägger det i Jahves händer att hjälpa, och förutsätter att han inte gjort det vår bön förutan.

Ps. 104:35: ”Må syndarna försvinna från jorden, de onda inte längre finnas till. Lova Herren, min själ!
Ps. 139:19: ”Döda de onda, Gud!”

Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet

Det är, vi erkänner och bekänner att Jahve är den som regerar över det tillkommande riket där vi önskar att blott hans vilja styr, och det är, att vi erkänner och bekänner att Jahve äger makten att styra människoliven, och det är, att vi erkänner och bekänner att också härligheten tillhör honom och icke någon av oss. Och så är det, bekänner vi, utan att tiden sätter gränser för samma förhållande.

Ps. 99:1: ” Herren är konung! Folken bävar, han tronar på keruberna, jorden skälver.”

Amen

Det är, ja, ja, det skall så ske.