lördag 14 juni 2014

Bokrecension: Den försvunne | Franz Kafka

Den försvunne är en ofullbordad roman av Franz Kafka (1883-1924) som tillkom mellan åren 1911 och 1914. Boken har tidigare givits ut under titeln Amerika, men Den försvunne (Der Verschollene) var Kafkas eget namn på sitt romanprojekt. Verket ingår i Bakhålls oskattbara utgivning av Kafkas samlade verk, som översätts och kommenteras av Hans Blomqvist och Erik Ågren.

* * *

Eftersom Kafka aldrig färdigställde Den försvunne föreligger den inte i färdigt skick. Första delen av romanen är väl i princip komplett, men den senare delen består av längre eller kortare fragment, emellanåt med hopp i handlingen, där vi inte vet vad Kafka tänkt sig att infoga.

Bokens ofärdiga skick gör den emellertid inte mindre intagande eller mindre läsbar. Det insåg Kafkas gode vän och postume utgivare Max Brod, som lät ge ut texten redan 1927, bara några år efter Kafkas död i tuberkulos. Kafka själv lät under sin livstid endast ge ut inledningskapitlet, "Eldaren".

* * *

Först handlingen i kort sammandrag.

Huvudperson är den tyske ynglingen Karl Rossman. Denne blir i sitt hemland förförd av en hushållerska. Det resulterar i en graviditet. Karl sätts då på en båt till Amerika av sina föräldrar, för att komma ifrån skandalen.

Karl anländer till Amerika. Men det är inte Amerika som vi känner det, utan Kafkas eget Amerika, där Frihetsgudinnan inte håller en fackla, utan ett svärd, och där det går en bro mellan New York och Boston. Vi har alla anledning att misstänka att dessa diskrepanser med det verkliga Amerika är fullt avsiktliga, och ingår i att skapa den förvrängda verklighet som Kafka är mästare i att konstruera.

I Amerika råkar Karl snart samman med en släkting, som är en förmögen affärsman. Efter en icke-händelse tar släktingen sin beskyddande hand från Karl, och denne hamnar på landsvägarna tillsammans med två vindbitna gestalter. Han lyckas emellertid få anställning som hisspojke på ett hotell, men mister snart samma anställning på grund av en annan icke-händelse.

Snart hamnar han i klorna på samma vindbitna gestalter som han lyckats ta sig ifrån, och blir betjänt åt en av dem, som nu dessutom slagit sig i slang med en groteskt överviktig sångerska.

Därefter faller romanen isär i fragment. Avslutningsvis blir i vilket fall Karl anställd av den märkliga Oklahamateatern — felstavningen möjligen fullt avsiktlig — och vi lämnar honom på tåget med destination Oklahoma.

* * *

Den yttre handlingen i Den försvunne är således inte direkt anmärkningsvärd i sig. Men det är genom det ständigt förvrängda detaljerna, den ständigt olustiga stämningen, som Kafka lyckas skapa den särskilda sorts värld som just han var mästare i att frammana.

Karl hamnar ideligen i situationer där han blir gjord till ett slags offer för omständigheter som han inte kan råda för. Han är korkbiten i bäcken som förs hit och dit och inte själv påverkar när den hårt slängs mot stenar eller riskerar att stranda. Han är konsekvent i underläge, underordnad ogripbara auktoriteter med okända agendor. Men likt en stolt stoiker accepterar han dessa ödets ständiga lek med honom.

Andra människor är ständigt elaka, missunnsamma, oförstående, men likväl hamnar alltid skuldbördan på Karl själv. Han är den betryckte som accepterar att förtryckas.

När Karl tvingas bli betjänt och helt enkelt inte släpps ut ur lägenheten där han ska tjänstgöra, accepterar han sitt nya liv med dess absurda och uppfyllbara krav, och uppfyller sina plikter så långt han förmår och så gott han kan. När han slängs ut av sin nyss så älsklige och beskyddande förmögne släkting från ett privilegierat liv försöker han inte försvara sig eller förklara sig: han accepterar sitt återigen uppnådda utanförskap.

Att träda in i Kafkas universum är att träda in i en spegelsal, där allt är förvrängt, dunkelt, anat: Kafkas värld är en en plats där ingenting riktigt är som det verkar och där all interaktion är vansklig och oförutsägbar. Där är domarna oproportionerligt stränga och där är huvudpersonerna obegripligt undergivna.

* * *

Den försvunne utspelar sig i denna ångestskapande miljö som vi känner från Processen och Slottet. Och liksom dessa torde Den försvunne vara omistlig litteratur för den som vill läsa något som griper tag på allvar, trycker över bröstet och får en att tänka: att en människa kan skriva så bra!
– – –
Den försvunne, Franz Kafka. Bakhåll 2013. Övers. Hans Blomqvist, Erik Ågren. ISBN: 978-91-7742-368-3. E-boksproduktion av Elib AB 2013.

0 kommentarer: