Text: Balders begravning

"The Death of Balder", Dorothy Hardy

En skildring av hur Balders begravning gick till, baserad på Snorre Sturlasons Edda.

* * *

Balders begravning 

Balder är död. Odens vackre son, ljusgestalten, alla asars vän, föll för pilen som brodern Höder sköt av helt på skämt, tubbad av den listige Loke, som ville den fagres död. 

Balder låg död på Idavallen. Gråtande och med sorg lyfte asarna gudaliket och bar det mot havet, där Balders väldiga skepp Ringhorne låg uppdraget. Och på skeppet tillredde de ett bål.  

Men de sörjande asarna förmådde ej få Ringhorne i vattnet, så väldigt var det. De kallade då till sig jättekvinnan Hyrrokin, som snart kom ridande på sin varg. Med ett enda tag sköt hon båten i havet; det gick så hastigt, att det tog fyr i stockarna det vilat på, och jorden skakade av tyngden. — Tor, Balders broder, ville dräpa Hyrrokin, men de andra asarna bad för hennes liv; så stillade sig även Tor. 

När så Ringhorne flöt på vattnet, bar asarna Balders döda kropp ditut. Hans hustru Nanna såg det, och sorgen blev henne för stark. Den krävde hennes liv där på stället. Och hon lades bredvid sin make. 

Allfader Oden steg fram till sin döde son och viskade något i hans öra: vad som sades är den bäst bevarade hemligheten i alla världar. Han lade så ringen Draupner på bålet, och där hade också Balders egen häst lagts ned. När elden brann, steg Tor fram för att viga bålet med sin hammare. — En dvärg kom i hans väg och med en spark for dvärgen in i elden och förtärdes. 

Det var många som stod på stranden och såg bålet med Balder och Nanna brinna. Där stod Oden och Frigg, och med dem de nio valkyriorna, Frej var där och Heimdall och Freja. Där stod jättar från både berg och isiga trakter i Jotunheim. 

— Så drog Balder den dagen till Hel, där mjödet är bryggt i väntan på honom och där han får förbli i festliga salar, tills Ragnarök har rasat och Oden är död och livet därefter återigen spirar på den avbrända jorden.