Bokrecension: God: The Failed Hypothesis | Victor J. Stenger

"Abtei im Eichwald", Caspar David Friedrich. Detalj.

God: The Failed Hypothesis. How Science Shows That God Does Not Exist är skriven av fysik- och astronomiprofessor emeritus Victor J. Stenger (f. 1935).

* * *

Stenger undersöker i God: The Failed Hypothesis de vetenskapliga skälen för en tro på den gud som presenteras i kristendom, judendom och islam. Tvärtemot många andra vetenskapsmän, menar Stenger, att Gud visst kan bli föremål för vetenskaplig undersökning. — En Gud som gör avtryck i den fysiska världen, kan också undersökas.

Visserligen, menar Stenger, är inte frånvaro av bevis bevis på frånvaro av det man undersöker. Men frånvaro av bevis där bevis borde finns av det man undersöker, bör ställa saken i ett annat ljus.

Han avfärdar därmed den tvåregementslära som blivit kutym: att religion ska tiga om vetenskap, och vetenskap om religion. Stenger tar sig an att ge oss en översikt över vad vi egentligen vet. Till exempel om sådant som möjligheten av att det finns en icke-materiell själ, eller huruvida medvetandet helt kan förklaras utifrån naturalistiska modeller; huruvida vi har några belägg att anta att de tusentals böner som sänds till en Gud ovan där har någon konkret verkan; om universum verkligen förefaller designat, eller kan ha  naturliga orsaker — och mycket, mycket mer.

* * *

Stenger är noga med att påpeka, att undersökningsobjektet inte är alla tänkbara manifestationer av gud — så att säga gud i allmänhet — utan mycket specifikt de gudar som presenteras just inom kristendom, judendom och islam, så som de av tradition har beskrivits.

Stengers undersökta modell av Gud har följande egenskaper:

- Han är skapare och uppehållare av universum.
- Han är skapare av ordningen i universum och naturlagarna.
- Han har möjlighet att bryta mot naturlagarna och agera i den fysiska världen.
- Han är skapare av livet och människan, och har en särskild relation just till människan.
- Han har givit människan en icke-materiell själ.
- Han är ursprunget till etiken.
- Han har uppenbarat sin vilja i heliga skrifter och genom direktkommunikation med utvalda människor.
- Han döljer sig inte avsiktligt från någon människa som söker honom.

Och så tar sig Stanger an, att undersöka denna hypotetiska gud punkt för punkt. Den gud som överlever Stengers kritik må kunna existera. Men i så fall omöjlig att identifiera som de kristnas, judarnas eller muslimernas gud.

* * *

Själv är jag humanistiskt skolad. Det innebär att en hel del av Stengers naturvetenskapliga jargong går över huvudet på mig, när han som partikelfysiker börjar skriva om kvarkar och supersträngar och ritar upp diverse formler. Jag menar mig dock inte vara mer naturvetenskapligt obildad än den genomsnittlige pastorn eller prästen, som likväl förefaller sig mena ha kunskap nog att avfärda evolutionen eller universums 13,7 miljarder års ålder.

Men jag får i Stengers strida ström av spännande och fascinerande naturvetenskapliga rön försöka ta vara på det som fångar mig särskilt, och lämna den mer avancerade partikelfysiken åt partikelfysikerna...

* * *

Jag tillåter mig att referera några få punkter i boken, för att ge exempel på Stengers argumentationsteknik och kritik.

Är världen designad?

Man bör komma ihåg, att kreationismen och dess aningens mer sofistikerade moderna släkting Intelligent Design inte är något som tas på allvar av naturvetenskapsmän, helt enkelt därför att de belägg som krävs för att tas på allvar i vetenskaplig diskurs, inte har kunnat visas upp av dess företrädare. Stenger är noga med att påpeka, att det inte finns någon konspiration mot Intelligent Design, som förtrycker sanningen.

Det handlar helt enkelt om, att när man hävdar något som kastar omkull all annan forskning inom området, bör man ha konkreta belägg för det man hävdar, utöver fromma funderingar: man bör kunna motivera sin hypotes på så vis, att den förefaller vara en rimligare förklaring till de fynd man gjort och de kunskaper man fått, än vad man tidigare gjort.

Intelligent Design-rörelsen har inte lyckats presenteras en sådan hypotes. Och därför lyser artiklar som förespråkar Intelligent Design också med sin frånvaro i de tunga vetenskapliga publikationerna.

Stenger menar, att de flesta vetenskapsmän skulle bli förtjusta om Intelligent Design-rörelsen kunde uppvisa sådana belägg för sina teorier som krävs i en vetenskaplig kontext, eftersom det skulle öppna upp för ett stort, nytt forskningsfält. Men han fortsätter:

"...intelligent design, in its current form, simply incorporates neither the evidence nor the theoretical arguments to warrent such attention."

Evolutionsteorin stor givetvis i särskilt fokus när det gäller frågan om huruvida världen är designad. Stenger visar hur evolutionsteorin gjorts alltmer sofistikerad sedan Darwin först formulerade den, och hur den accepterats av i stort sett hela den vetenskapliga världen. Varför? För att den fungerar och förklarar tillvaron på ett tillfredsställande vis.

Det ofta framförda religiösa argumentet att man inte funnit några mellanformer mellan olika evolutionära stadier är helt enkelt inte sann, påpekar Stenger i sammanhanget.

"In the past decade, science journals, as well as the media, have been full of these finds. A simple Internet search will yield hundreds of examples of transitional species."

Evolutionsteorin kunde, säger Stenger, lätt motbevisas, om man hittade fel typ av fossil i fel fossillager, till exempel om man hittade däggdjur i ett fossillager från en tid där endast triboliter och koraller borde funnits. Men — inget sådant har hittats.

Evolutionsteorin som biologisk förklaringsmodell är helt enkelt ohotad, eftersom inga rimliga eller sakliga invändningar mot den har presenterats. Även om vi i dag inte vet den exakta processen som skedde när själva livet en gång tändes, så har vi...

"...no reason to conclude that life itself could not have had a purely material origin."

Stenger fortsätter med att teckna kreationismens och Intelligent Designs historia — i mycket en politisk historia, för övrigt — och för att exemplifiera hur kreationistiska argument misslyckas, tar han itu med en av de vanligaste invändningarna mot evolutionsteorin: hur något så komplext som ett öga skulle kunna ha utvecklats från ett mindre utvecklat stadium. Stenger beskriver här, hur ögat inte förefaller vara designat alls: vare sig dåligt eller bra, helt enkelt inte designat.

Stenger fortsätter med att visa, att om människan nu vore designad, så hade designern gjort ett rätt mediokert jobb: våra revben möts inte, och utsätter så för de vitala inre organen för risker, leder slits ut, ögonen är känsliga, benen i kroppen mister mineraler som gör dem allt känsligare för benbrott.

Kapitlet om design avslutas med följande eleganta formulering:

"Indeed, Earth and life look just as they can be expected to look if there is no designer God."

* * *

Den särskilda uppenbarelsen

Ett annat kapitel som jag fastnar för, är det om vilket tillit vi kan ha till de särskilda uppenbarelserna, alltså de heliga texterna. Här är Stenger i någon mån inne på ett område där jag känner mig mer hemma, än i den kosmologi han tidigare beskrivit.

Stenger börjar kapitlet i fråga med ett träffsäkert citat av en Archer L. Gleason, som avslutas:

"...if the biblical record can be proved fallible in areas of fact that can be verified, then it is hardly to be trusted in areas where it cannot be tested."

Det finns inga profetior som bevisligen förutsagt framtiden. De förutsägelser som sägs förutsäga till exempel saker och ting i Jesu liv är givetvis värdelösa som belägg för att profeterna såg in i framtiden.

När texten i Psaltaren säger "Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig", så är inte det ett vettigt belägg för att han där profeterar om Jesu sista ord på korset. Givetvis kände Jesus till orden i Psaltaren, och tog till dem i den outsägligt pressade situation han var — om nu inte kristna personer helt enkelt lade orden i hans mun när texten skrevs ned.

För att en profetia ska vara användbar som belägg för Bibelns vederhäftighet som skrift med gudomliga anspråk, behöver profetiorna vara vågade: det vill säga — de måste kunna flagrant misslyckas, likväl som uppfyllas.

Och sådana profetior finns — och misslyckas. Till exempel Jesu upprepade löfte att komma tillbaka innan lärjungarna hunnit dö.

Och vi har mer. Jesaja förutsäger att Damaskus ska upphöra att vara en stad. Damaskus finns kvar än i dag. Enligt Sakarja ska Nilen torka ut. Den finns kvar än i dag. Hezekiel talar om att Egypten skulle ödeläggas i fyrtio år. Så skedde inte.

Vi kan vidare konstatera, att skapelsemyten i Första Mosebok (tja, de är i och för sig två, varandra motsägande skapelseberättelser), helt enkelt inte stämmer med fakta. Himlen anges vara ett "fäste", vilket det minst av allt är, Bibeln anger vidare att pi är 3 (vilket väl må vara den förlåten).

Josua ska ha tågat omkring Jeriko och låtit blåsa i trumpeter som fick murarna att falla. Problemet är bara att arkeologin visar, att Jeriko inte var bebott vid den tidpunkten, eftersom det förstörts nästan tusen år tidigare.

Judarnas ökenvandring ska ha pågått i fyrtio år och innefattat ett väldigt tåg om 600 000 personer. Likväl finns det inga som helst arkeologiska belägg för att dessa judar ens var i Egypten, och än mindre vandrade omkring i Sinaiöknen, trots att vi har arkeologiska belägg för bosättningar om mycket mindre bosättningar som judarna ska ha besökt — men ingenting alls så gammalt att det kan dateras till när uttåget bör ha ägt rum.

Samtidigt kan vi än i dag skåda in i Ramses II:s förtorkade ansikte i Egypten, som av allt att döma kan sägas vara samtida med när judarnas flykt från Egypten skulle ha skett. Ett ansikte som Stenger berättar att han själv sett in i.

Så varför skulle man tro på vad Bibeln har att säga om dessa ting, när historievetenskapen och rimlighetsanalyser står så skarpt emot vad den förkunnar?

* * *

Stenger skriver också mycket mer. Men att referera det, gör månne inte innehållets komplexitet rättvisa. Stenger är helt medveten, om att zeloter kommer att bortförklara allting — oavsett vilka belägg man visar dem för att deras tro är orimlig, när den gör anspråk på att säga något faktiskt om den konkreta verkligheten som är inom räckhåll för vetenskaplig undersökning.

Men för dem som inte är fanatiker — det vill säga: de som sätter sitt intellektuella samvete över religionens diktat — verkar nog God: The Failed Hypothesis starkt, i det att den med intellektuell skärpa blottlägger apologetiska försvar, avslöjar när religionen smyger sig in på vetenskapens område, och visar hur världen är en fantastisk plats, fastän inga gudar verkar finnas. — Ja, hur världen verkar vara en mer fantastisk plats utan än med dessa nedärvda stammytologier.
— — —
God: The Failed Hypothesis. How Science Shows That God Does Not Exist, Victor J. Stenger, Prometheus Books 2007. ISBN: 978-1-59102-652-5. 302 sidor.