Laudes, sext, vesper, completorium – några av de mest uppmärksammade tidpunkterna för böner i tidegärden. Tidebönerna, allt som allt åtta bönestunder under dygnet, skapar en rytm i klostret, bland katolska präster och bland andra som tilltalas av bönetypen, vare sig man nu iakttar alla bönestunder eller någon eller några om dygnet. Tidebönerna har en fast, repetitativ karaktär med bestämt innehåll: hymner, psaltarpsalmer, responsorier, böner... – På min tid gillade jag tideböner skarpt.
Nu... något annat. Jag vill inte begränsa det estetiska i tidebönerna till det sakrala: tvärtom, jag vill utesluta det, jag skulle vilja skapa tidpunkter under dygnet för nästan ritualiserat läsande: dikter, särskilda texter (varför inte nåt av Nietzsche?)... En kort stund, lugn men samtidigt koncentrerad... begrundande... Kanske rentav ett mumlande högläsande? —
Mhm... detta är nåt jag vill fundera på.
torsdag 2 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Låter som en god idé. Något mumlande men med strålande känsla! Kanske även en kaskad av livsnjutande pärlesymfonier.
Hehehe... Precis... "livsnjutande pärlesymfonier" – vackert uttryck!
"kaskad av livsnjutande pärlesymfonier". Det var nog det dummaste jag hört. Verkar som om både du och bloggaren själv sitter med en ordbok framför er när ni skriver för att framhäva er. Låter dock fånigt.
Åh, vilka hårda ord. Men man gör vad man kan för att vara lite vänlig.
Inga hårda ord. Det hade dock varit trevligare läsning om orden kom från från författaren naturligt. Man får en omedelbar känsla att ordboken ligger framme. Många bra recensioner annars!
Så skriver jag. Like it or not.
Skicka en kommentar