Bokrecension: Det sista äventyret | Per Gunnar Evander

Det sista äventyret är en roman av Per Gunnar Evander (1933–2022). Boken utkom första gången 1973. Jag har läst en upplaga från 1975.

* * *

Jimmy heter egentligen Karl Erik Matsson. Han är väl runt 25 år gammal och sällsynt viljesvag. Han är en skuta som styrs inte av sitt eget roder utan av vindarna. Så knuffas han fram genom livet med kraftig slagsida. Jimmy har en dominant mor som inte gör någon hemlighet av vilken besvikelse hennes son har blivit. Och han är förlovad med en kvinna som mer verkar fungera som hans vårdare än som en romantisk kärlekspartner.

Livet fungerar dåligt för Jimmy. Han är neurotisk och besitter knappast förmågan att säga nej, ens när det gäller hans eget bästa. Dock lyckas han få en tillfällig anställning som högstadielärare i biologi efter att han skaffat sig ett påvert övernattningsrum i staden, ett boende knappast godkänt av hans moder.

I en klass han undervisar går Helfrid, sexton år gammal. Jimmy och Helfrid inleder en toxisk, erotisk relation. Jimmy är fortfarande förlovad och Helfrid visar sig ha åtminstone en annan man vid sidan av Jimmy, vilket hos honom odlar en sjuklig svartsjuka som resulterar i långa förhör där han vill höra av Helfrid vad hon gjort och med vem. Allt slutar till sist med att han misshandlar henne.

Eftersom Jimmy dessutom hyser en svår vanföreställning om att det är något fel på hans ögon, fastän alla han söker upp i ärendet säger att hans ögon fungerar fint, bryter han sig in hos en optiker och går bärsärkargång. Det leder till att han läggs in på psykiatrin. Tillsammans med ett antal andra patienter kommer han efter ett tag att få tillbringa en längre tid på en herrgård som ägs av sjukhuset, där man experimenterar med att ta ner patienternas medicinintag, gruppterapi och enskilda samtal. Doktor Davidsson arbetar här långsiktigt med att försöka hitta Jimmys djupt sittande knutar.

Så är det yttre händelseförloppet i Per Gunnar Evanders klaustrofobiska roman Det sista äventyret. Evander sätter med osviklig säkerhet läsarens blick på den alltmer psykiskt obalanserade Jimmys person och tar oss med in hans sammanbrott. Han låter oss skymta bidragande orsaker till den psykiska ohälsan, men skapar framförallt ett realistiskt porträtt av en ångestriden mans psykiska kollaps. 

* * *

Boken är svår att läsa. Inte på grund av språket, längden eller något annat sådant. Utan på grund av hur man drabbas av det oförsonliga öde som Jimmy fängslats vid. Hans viljelöshet, hans urlakade person, hans tomhet — hans förstördhet, allt är mycket realistiskt skildrat, nästan kliniskt. 

Jimmy har förstörts och skapar förstörelse där han drar fram, inte för att han vill det så mycket som för att det är sådan han är. Romanen är således konst som lyckas beröra genom att göra läsaren oroad. Konst som förmår det är stor konst.
– – –

Per Gunnar Evander, Det sista äventyret. Stockholm: Bokförlaget Aldus, 1975. 258 sidor.