Jag har läst boken i svensk översättning av Eva Liljegren, i en upplaga från 1981.
* * *
Tankefoster eller Tyskarna dör ut är en bok skriven i och för sin tid. Och i och för sin miljö. I dag fungerar den främst som ett tvärsnitt av ett Tyskland och en kulturmiljö som hunnit ändra sig mycket på de drygt fyrtio år som hunnit gå sedan Grass skrev verket.
Det är inte fråga om en roman i vanlig mening.
I stället utgörs berättelsen av två spår, som inte sällan går in i varandra. Det ena spåret är historien om hur Grass med sin hustru Ute tillsammans med filmregissören Volker Schlöndorff och hans hustru Margarethe von Trotta besöker Asien.
Det andra spåret är det filmmanus som Grass arbetar på, och som han också diskuterar med Schlöndorff. Handlingen i och skapandet av detta filmmanus blir till stommen i Tankefoster, kring vilken Grass får anledning till många utvikningar, särskilt av politisk art.
De politiska utvikningarna följer naturligt på huvudpersonernas karaktärer i den tänkta filmen, Grass' tankefoster. De är ett nordtyskt,västtyskt lärarpar, Harm och Dörte Peters. De är progressiva och vänsterlutande, väl i grund socialdemokrater, mycket medvetna om de globala orättvisorna likväl som de är engagerade i politiken på hemmafronten, inte minst rörande etablerandet av ett kärnkraftverk och den för dem oroande möjligheten att den konservative politikern Franz Josef Strauss kan väljas till förbundskansler.
Dessa två, Harm och Dörte, far på en resa till Asien. Med sig har de den stora frågan om de bör eller inte bör skaffa barn – i en överbefolkad värld, och i ett Tyskland där Strauss kan bli förbundskansler. Under resan med charterresebyrån Sisyfos – ett symboltyngt namn, så klart – får de möjlighet att överlägga om det möjliga barnet; men alltid när hon är villig, är han ovillig, och tvärtom. Och så kan de besöka och övernatta i ett slumsamhälle, genom resebyråns försorg. Och de kan överväga att adoptera.
Harm är refominriktad, men knappast i besittning av något större djup. Grass gör honom till en figur, en representant för ett ”å ena sidan, å andra sidan”. Tvehågsenheten mellan idealism och pragmatism går genom hans liv, och även Dörtes.
* * *
Grass låter namnen på tyska politiker flöda. För en svensk fyrtio år senare utan särskilda kunskaper om eller insikter i denna tyska epok blir överblickenen aning svårnådd; för den samtida läsaren i Tyskland när boken kom ut 1980 måste texten verkat hyperaktuell.
Den längtan som uttrycks rörande det delade Tyskland — två stater men en nation — om ett närmande och om en kulturgemenskap överbryggande muren och olika politiska system är lättare att förstå.
Aktuellt är också det återkommande temat om tyskarnas låga nativitet i relation till mängden barn som föds österut; tyskarna som etniskt folk kanske går under, med Tyskland består genom migration: en sådan utveckling antyds. — Och Grass leker med tanken hur det hade varit om det i själva verket funnits närmare en miljard tyskar istället för kineser, och hur dessa tyskars krav hade inverkat på samhället under en sådan befolkningsmängd.
* * *
Tankefoster är en tidsbunden, tidsfångande bok som talar precis till sin egen tid; färdigställd på nyårsafton 1979 kastar den en prövande blick ut över 1980-talet. Den Strauss som lärarparet räds och som Grass tillåter sig att skriva en alternativ biografi över, om Strauss istället ägnat sig åt författeri, vann inte förbundskanslerposten. Det vet vi nu; det visste man inte på nyårsafton 1979.
För oss fungerar
verket som ett tidsdokument. Den vittnar om den inre och
yttre kampen mellan pragmatism och idealism, om en till självgodhet
gränsande medvetenhet om sin egen roll i de strukturella, globala
problemen, och om hur Tyskland – från ett visst perspektiv – kunde
läsas mot slutet av året 1979.
– – –
Günter Grass,
Tankefoster eller Tyskarna dör ut (ty. Kopfgeburten oder Die
Deutschen sterben aus) Övers. Eva Liljegren. Stockholm: Bonniers,
1981. 178 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar