Känn dig själv: Antik livssyn och levnadskonst är en essaysamling av Claes Lindskog (1870-1954). Boken utkom 1934 och innehåller arton texter, utöver förordet.
* * *
Claes Lindskog var professor i grekiska språket och litteraturen vid Lunds universitet. Han blev på sin tid känd som populariserare av antiken genom föreläsningar och skrifter.
Lindskog engagerade sig också politiskt. Först radikal blev han senare en debattglad riksdagsman för Högern. Under en var han ecklesiastikminister, varunder även utbildningsväsendet sorterade.
* * *
Känn dig själv. Frasen är sliten. Och, vågar jag påstå, missförstådd. För vad som åsyftas med formuleringen, som ursprungligen fanns inristat i Delfi, är inte en uppmaning till introspektion för att finna sina kvaliteter. Utan känn dig själv betyder: vet dina begränsningar, vet att du inte är en gud, håll dig på din plats.
Det är alltså fråga om en varning för hybris, övermod, en föreställning som genomsyrar grekiska myter, sagor och texter i hög grad. Den som inte tar sig till vara för hybris, föreställde man sig, honom eller henne drabbar nemesis: den gudomliga hämnden, som balanserar tillvaron igen. Alltså: känn dig själv, lyder den antika varningen, så att du inte förhäver dig.
Känn dig själv är också titeln på Claes Lindskogs essaysamling. Själva samlingen är i två delar: en första del som innehåller en serie radioföreläsningar, och därigenom hålls samman som en helhet, och en andra del som innehåller texter i diverse olika ämnen. Bland de ämnen som tas upp märks till exempel synen på ålderdomen, drömmar, vänskap, kärlek och annat under den grekiska antiken.
En av de allra mest intressanta texterna är Lindskogs undersökning av hur man såg på skönhet i naturen under antiken.
Lindskog gör gällande, att för antikens grek var ideallandskapet ett bördigt slättland. Numera kan en lummig skog och höga berg verka romantiskt och slående på oss; för greken var dessa ogästvänliga trakter, svåra att leva i, ur ett nyttoperspektiv, så Lindskog menar står i förbindelse med synen på de öppna fälten som en sinnebild för skönhet.
Och det urbana livet, snarare än ensamheten i markerna, äger prominens: där kan människan få skydd, vara trygg. Återigen speglar idealet en nyttosynpunkt.
* * *
Lindskogs skriver med en kristen referensram, som åtminstone på mig verkar en aning störande. Det kristliga lyser måhända även igenom i den stränga syn som författaren ger uttryck för rörande den i grekisk miljö inte ovanliga homoeroticismen. Det är ett ämne som svårligen kan passeras i tystnad om man tar upp ämnet kärlek inom ämnesområdet.
Lindskog citerar Sapfo och en text tillskriven Teognis där den förra ger uttryck för kärlek till en annan kvinna, och den senare för en ung man. Men han kan inte låta bli att kalla kärlek "mellan personer av samma kön" för något "för vår känsla [...] i högsta grad stötande och sårande". Varefter han går in på pederastrin, kärleken mellan man och yngling – ett ämne som i allra högsta grad är komplext.
Men liksom vi bör ha samtidens ögon på fenomenen när vi studerar grekerna, bör vi väl likaledes ha det på Lindskog. Ett fördömande av samkönad sexualitet är väl helt enkelt vad man kan förvänta sig av en högerman under första hälften av 1900-talet, när samkönad sexualitet var illegalt.
* * *
Lindskog skriver vad som måste uppfattas också för sin tid en aning gammaldags språk.
Framställningen är emellertid inte utan en viss humor, som lyser igenom här och var i framställningarna. Formen är övergripande den fria essayens eller lärda betraktelsens och han illustrerar gärna sina poänger med poesi från långt senare tider. Särskilt Schiller synes ha varit en favorit.
Tiden har gått och Lindskogs ibland en aning snåriga prosa har själv fått något av antik smak över sig. Det stör inte mig, men som introduktion till det antika Greklands kulturhistoria bör man kanske läsa något annat, och låta Lindskogs essaysamling fungera som en fördjupning.
– – –
Känn dig själv: Antik livssyn och levnadskonst, Claes Lindskog. Hugo Gebers förlag. 1934. 266 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar