Fragment: Att läsa

Jag tror faktiskt att jag blir en bättre människa av att läsa mycket.

Jag får erfarenheter som andra människor förvärvat. Jag får ett vidsträckt landskap av referenser. Jag lär känna människor som levt för längesen och som sedan längesen är döda; ja, jag lär rentav känna människor som aldrig funnits. Jag får uppleva andra människors öden, så nära dem, att jag finns innanför deras skallben. Jag utsätts hela tiden för språket, vilket får mina öron (eller ögon!) att skorra, när ett ord är felstavat eller en mening inte fungerar uppbyggd.

Om jag än bara minns en hundradel av all kunskap som passerar på boksidorna framför mig, så är det ändå en hundradel mer kunskap än vad jag haft, om jag aldrig läst alla de där boksidorna. Jag vänjer mig vid att låta scenarier spelas upp i mitt huvud, så att fantasivärlden inom mig alltid utvidgas. Jag får en känsla för källkritik: vilka böcker man kan lita på, vilka man inte kan lita på. Jag lär mig urskiljning: vilka böcker som är kvalitativa, och vilka böcker som aldrig borde ha tryckts — eller kanske borde skrivits om, eller kanske kortats ner. I mig smälls argumenten, färgerna, åsikterna ihop; och allteftersom jag utsätts för dem, fogas en syntes samman av de fragment som överlever — och det är mitt andliga jag.

Jag tror faktiskt att jag blir en bättre människa av att läsa mycket.